När allvaret ligger tungt

Det har droppat ett stilla fint vårregn från himlen idag. Precis sett sådant regn man önskar när det har varit kruttorrt under en längre period och fröer och utsäde ligger naket och sårbart på jordytan. Sedan hade det inte gjort något om det kommit lite mer när det ändå var på gång men det är väl inte brukligt att få mer än en önskan uppfylld åt gången.

När allvaret ligger tungt över axlarna är jag evigt tacksam över att bo fritt på landsbygden och över tillfredsställelsen jag finner i att vistas i naturen och umgås med hundarna. Det har alltid varit värdefullt men nu är det nog det mer än någonsin. Ingen kan väl undgå att oroas och tyngas av allvaret i situationen vi alla hamnat i och aldrig tidigare har det väl varit så svårt att planera för framtiden. Ingen vet ju hur det kommer att bli. Begreppet att ”det är bara att gilla läget” har aldrig varit mer aktuellt. Det är det vi får göra nu, gilla läget, följa råd och rekommendationer och försöka sysselsätta oss med sådant som ger energi och kraft att klara av vardagen.

Att gilla läget innebär för många av oss hundnördar att vi får tänka om och tänka till lite. Det blir inga jaktprovsstarter bland annat. Inga andra starter heller och kanske inte de roliga träffarna, kurserna och kennelläger som vi planerat för. Det är inga världsviktiga saker såklart, så det inte är mycket att gnälla över. Det har jag i ärlighetens namn inte direkt hört någon som gjort heller men lite andra märkliga synpunkter och känslor har dykt upp. Den att någon nämnt att det är så trist att proven ställts in “för hunden har aldrig varit i så bra form som förut så en start just nu hade varit perfekt” till exempel. Så kan det säkert vara men det märkliga är att jag aldrig hör någon säga samma sak fast åt andra hållet. Jag kan inte påminna mig att jag hört någon säga ”vilken tur att jag kommit med på prov för min hund har aldrig varit i så bra form som nu”. Det brukar mer låta åt andra hållet då, ett antal ursäkter och förklaringar redan före starten om att man inte hunnit träna ordentligt, inte hunnit köra vatten, har en begynnande skendräktighet på gång (hos hunden) eller en höglöpande tik hos närmaste grannen (om man har själv har hanhund). Alla de där ursäkterna och flera där till har hög igenkänningsfaktor hos mig själv med. Det är lätta och ta till och bortförklaringar kan vara bekväma att ha till hands, men man kan undra vem det är vi behöver försvara och förklara oss för? Andra har utryckt lättnaden de känner nu när proven blivit inställda, för det ger dem mer tid att träna och det i sin tur gör att de kan känna sig bättre förberedda när de väl kommer till start. Vilket så klart är bra på flera sätt. Men jag kan undra vem som pushar dem att starta innan de känner sig klara? Varför väntar vi inte alltid med att starta tills vi känner oss redo för det? Av vilken anledning startar vi egentligen på prov överhuvudtaget och för vems skull gör vi det? Om svaret är för min egen skull, vilket jag tror de flesta svarar, så borde det väl vara rimligt att vänta med provstarten tills man känner sig klar. Oberoende av inställda prov eller inte. Om svaret blir att man startar för någon annans skull borde man kanske fundera över det rimliga i det och om man verkligen vill ha det så. Det är något som skaver och stör här, som gör att delar av vår hobby upplevs som pressande istället för att vara en livgivande energikick. Jag för min del tycker det är kul att starta prov, men jag blir nervös och visst känner jag press, för när jag står där vid starten vill jag prestera och göra bra ifrån mig. Men jag gör det för min egen skull och för passionen jag känner för min hobby och livsstil. Inte för någon annan. Jag är också fullt medveten om att världen ser ungefär likadan ut efter min provstart oavsett om jag tar hem ett första pris eller om hunden går ur hand och precis som de flesta andra hundförare vill jag gärna hitta en ursäkt eller en bortförklaring när det inte gått som jag tänkt. Jag är ju trots allt bara människa och inte alltid så klarsynt som jag önskar att jag skulle vara. Så lev väl, “stay healthy” och gör det du tycker är roligt tillsammans med din hund. Prov eller inte.

När allt det här är över av Anna Stadling:

När allt det här är över

När allt det här är slut

När spänningarna släpper och vi kan andas ut

När världen börjar snurra

Och vardan är tillbaks

Jag hoppas vi är kvar då

När allt det här är klart

När allt det här är över

Ska jag öppna ögonen

Jag ska ställa mig vid fönstret

Och titta ut i skymningen

Jag ska se hur andra lever

Höra kvällen sjunga svagt

Veta att jag har en plats här

När allt det här är klart

När allt det här är över

Ska jag dricka nånting dyrt

 Och falla in i natten

Jag ska komma ut som ny

När allt det här är över

När allt det här är slut

När allting är som vanligt

Och vi har andats ut

När världen börjat snurra

Och vardan är tillbaks

Jag vet att vi är kvar då

När allt det här är klart

 

1 reaktion på ”När allvaret ligger tungt”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top