Det är inte alltid så idylliskt

Ett stilla vårregn faller utanför fönstret. Det har det gjort under hela dagen och det upplyser mig om att heldagsregnande förekommer även i maj vilket jag egentligen inte vill tro. På två dygns regn, i tisdags och det senaste dygnet har vi fått femtio millimeter. Det vet jag eftersom jag satte ut regnmätaren lagom till den första regndagen. Nu tycket jag det räcker med blöta annars är jag rädd att potatisen vi satte ruttnar innan de hinner gro och det vore förargligt i allra högsta grad. Jag väntar mig en snigelinvasion av större karaktär den närmste tiden med, efter all nederbörd. Kriget mot denna invasiva art kan börja. Kanske ska jag utbilda pocketcockern till professionell snigelletare tänker jag. Å andra sidan behöver man inte vara särskilt professionell alls för att hitta de slemmiga sniglarna här. De är överallt. I växthuset har årets kullar redan börjat kläckas och de små plantorna mössen inte hann äta upp innan de drunknade i vattenbaljan har sniglarna käkat upp nu. Kanske blir jag nödd till att använda gift igen. De små blå pelletsen importerade från Tyskland i en handväska fungerade bra. Fast jag är ingen förespråkar av gift så kanske får jag fortsätt med den mekanisk bekämpningen, svära lite och ladda om saxen efter att den klibbat igen av snigelslem. Vi får se. Än så länge hoppas jag på lagom mycket torka så sniglarna inte trivs. 

Medan jag tittar på regnet i kväll lyssnar jag på Jose Gonzales. Det var ett bra tag sedan sist för jag har för andra gången råkat glömma bort både honom och hans namn. Hur det nu är möjligt. Efter ett hett tips av slottsherren om att googla på göteborgssångare med sydamerikanskt namn fann jag honom till min glädje igen. Han får snurra i stereon en stund nu ackompanjerad av Lyras gnyende på andra sidan grinden. Det anstår inte en cockerdrottning att vara på fel sida grinden när slottsherren är i puben på rätt sidan. Men även drottningar får ge sig till tåls tänker jag och höjer Joses röst i rummet. Inte mig emot.

Vi planerade en picknic idag. En utflykt tillsammans med hundarna i Risveden, kaffe i termosen och mackor nerpackade i Kånken. Vi planerade inget regn dock, men vädret rår man inte på. Vattenträning för retrievrarna stod däremot med på schemat. Redan det var dumt utan regnkläder men sådant är livet. Sjön vi valde för träningen var till bredden fylld. Det är inte alltid så vid den sjön och nu kände vi knappt igen oss. Men bra träning fick vi till. Mycket vattenvegetation, mild doft av pors och en hel del springvatten gav en utmanande och givande träning. Den svarta unghunden imponerade igen. Minsann har hon lärt sig simma nu och gör det med kraft utan benplask. Mest markeringar och någon memory för hennes del och dirigeringar mot minnesområden för de äldre. Det är så vansinnigt kul att träna hund och visst är det som allra roligt när det går bra. Det vore genant att mena på något annat. Idag var både slottsherren och jag nöjda samtidigt och det är en fin känsla. Efter träningen gick vi tillbaka till bilen, parkerade om vid nästa sjö och tog hela flocken på utflykt, mer bad och nyss nämnda picknic i regnet. En bättre lördag i maj helt klart. Sedan fick vi åka hem och torka och värma oss för även majregn kyler till sist. 

Hemma igen fixade jag i växthuset, planterade tomatplantor i spänner, klafsade runt i den genomblöta torvmullen i stövlar och fyllde vattenkannor med regnvatten. Att har till torrare dagar tänkte jag. Slottsherren satte nät vid den nya kaninhagen och hundarna pysslade med diverse trädgårdsarbete på olika håll. Det är långt ifrån så det idylliskt som det låter att jobba i odlingarna tillsammans med en flock hundar faktiskt. Plötsligt vill delar av flocken vara väldigt nära. Gärna i knät med nosen i mina öronen eller så gräver de upp fortare än jag gräver ner. I brist på dummy, bollar och träning bärs också precis allt möjligt fram och tillbaka. Krukor, små plaststripes, sättpotatis, fröpåsar och allt annat som kan hittas. Det är trevligt med gemenskapen men stundtals ganska enerverande med påhittigheten hos de yngre individerna.

På eftermiddagen tänkte jag dammsuga. Men efter en titt på hundarna tänkte jag om. Det är trots allt trevligare med en skogspromenad. Så vi avrundade dagen med en sådan istället. Inte helt oväntat i regnkläder. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top