Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

De tre labradorgrabbarna står som en svansviftande tät mur nedanför trappan när jag vinglar ner denna tidiga lördagmorgon. Jag frågar dem vad de gör uppe så tidigt och de undrar nog detsamma om mig. Migrän förklarar jag, måste upp och ta en tablett. Förmodligen visste de redan om min huvudvärk eftersom de var uppe så tidigt och tog emot mig. Kan hända har de känt och hört att jag sovit dåligt och vridit mig i sängen? Jag släpper ut dem tillsammans med morgontrötta goldentiken Vi och de alltid lika glada cockerkompisarna och trycker på knappen till vattenkokaren för dagens första kopp te. Termometern visar ännu en natt men dryga fem minusgrader. Det går fint för de små lila penseerna nu, hoppas de klarar att hålla i till värmen kommer lagom till påsk i nästa vecka. Jag är lite bekymrad över de nyplanterade hallonplantorna med, de får en tuff start med både torrt och kyla. Jag hade fiberduk över dem första veckan men sedan har de fått klara sig själva. Eftersom jag glömt att täcka över dem.

Det har varit mycket hund under veckan som gått. Det är ju glädjande nog så det är här hos oss. Jag har fått träffa så många trevliga människor och hundar, sett mycket bra hundarbete, fina framsteg, haft goda vänner på besök och fått många trevliga pratstunder och diskussioner. Hela veckan i sol och uppehåll dessutom. Då är det lätt att ha ett utearbete. Bäst har följt mig under veckan med, han har varit min trogna följeslagare  på flera av kurserna och glatt följt med ut i markerna. Han är bra att ha där, han sitter lugnt och iakttar gör mig uppmärksam på händelser  som jag annars kunde ha missat. Bland annat den röda gladan som flög över oss igår. Jag tror faktiskt han håller ordning på mig med men framförallt håller han ordning på apporterna, särskilt dem med kaninskinn. Det är fint med en arbetskamrat. Han vet sin roll på kurserna. Han blir lugn och så förståndig i sitt uppträdande och många deltagare frågar om han alltid är sådan. Det är han inte såklart, men hans mer intensiva och explosiva sida kommer inte fram i detta sammanhanget. Han vet rutinerna och förväntan ligger lågt. Då är det skillnad när slottsherren och jag går ut tillsammans för en stunds träning. Han kan såklart de rutinerna med och vet vad som gäller och då kommer hans mer explosiva sida fram, och till sin rätt. Väl anpassad till situationen.

Pin It on Pinterest