Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Så sitter jag och trängs med en valp i clubfåtöljen igen. Vi som inte skulle ha en valp i slottet på flera år. Kanske är det lika bra att inse att det är så här vårt liv ser ut, tillfällen, möjligheter och nödvändiga anledningar dyker alltid upp och så är där plötsligt en liten på fyra tassar i slottet igen. När Rota kom i huset blev det också väldigt påtagligt för oss hur olika valpar kan vara. Rota är i mångt och mycket Flows raka motsats. På gott och ont. Rota är sällan längre bort en tre meter från fötterna oavsett om vi är inne eller ute, hon vill vara nära helst hela tiden. Flow klarade sig bra själv direkt när hon flyttade in hos oss. Jag minns att jag skrev, lite med glimten i blicken men också med en smula allvar, att hon gick ur hand på köksgolvet bara tio veckor gammal. Så här i efterhand förstår jag att jag redan då såg hennes styrka och självständighet. Hennes starka mentalitet. Rota tilltalade oss direkt när vi mötte henne, kanske något svältfödda på bekräftelse av en valp smälte vi som smör i solen av hennes timida och älskvärda inställning till oss. Med henne kommer vi att behöva jobba med andra saker. Det är inte rätt eller fel med varken Flow eller Rota utan bara en så märkvärdigt tydlig påminnelse om hur totalt olika två valpar ur samma ras kan vara. Det är också en påminnelse om att man bör hålla sig ödmjuk inför uppgiften med att fostra en valp och unghund och att en del valpar kräver en enorm insats och ork medan andra går igenom valp och unghundstiden utan att de direkt märks. Det är väl så det är bara, alla är olika. Och Flow är, som jag skrivit förut, inte lik någon annan. Nu har äntligen hennes ögonskada läkt så pass att hon får vara utan tratt när vi är med. Det innebär att hon kan få komma ur trattfängelset för lite promenader och för att röra sig fritt på fälten. Hon utnyttjar varje sekund till max och springer för allt vad hon är värd. Springandet i sig tycks vara en av hennes absoluta favoritsysselsättningar. Hon är i totalt hejdlös. Med eller utan tratt. Hennes tratt, den andra i ordningen, är tejpad på alla håll (tack och lov att det finns silvertejp) och det är dags att byta ut den till en ny igen. Den nya ska vi skyddstejpa i kanterna redan från start tänker vi. Flow sparar nämligen inte på tratten om man säger så, hon plöjer fram som om den inte fanns och skyfflar grus och jordhögar och skaver bort färg från dörrkarmar och husfasader. Totalt oberörd av att det tar emot eller är i vägen. Galen. De övriga hundarna verkar ha kommit över tratten och Flow de med nu och hoppar inte längre undan när hon kommer farande. Jag tror de insett att Flow trots allt har hyfsad koll på trattens omfång och sin smidighet så det behöver inte längre vara oroliga över att bli påkörda. Är det trångt att komma fram mellan flocken hoppar Flow resolut över de andra med tratt och allt. Som sagt, det finns inte mycket i livet som bekymrar henne. Av förklarliga skäl har inte Rota och Flow inte fått börja umgås än. Flow utan tratt skulle förmodligen springa i kull Rota omgående med den energinivån hon har nu och Flow med tratt skulle hysta Rota rätt upp i luften tror jag. Inget av det känns som ett okej alternativ så de får vänta. Däremot umgås de på var sin sida om grinden, de nosar på varandra och kikar längtansfullt. Jag kan tänka mig att de två har en hel del bus att uträtta tillsammans när de väl får chansen.

Pin It on Pinterest