A home without a retriever is just a house

Vid datorn igen. Jag trivs med att sitta hör och skriva, för mig innebär det avkoppling av högsta grad. Lugnet lägrar i slottets hundflock, alla är aktiverade och färdigrastade för dagen , slottsherren och jag varvar ner efter dagens jobb och ska snart äta en god middag. Jag undrar bara vem som ska laga den. Eventuellt hämtar någon av oss också ner adventsljusstakarna från vinden och placerar dem i fönsterbrädorna framför de fortsatt oputsade fönsterrutorna. Om inte någon gör det får det vänta till imorgon kväll. Eller till en annan dag. Oputsade fönster går nog i år med tänker jag, men det känns lite trist att ha kvar sommarens flugskit på rutorna. Men jag tror varken himlen kommer att ramla ner eller jorden gå under om vi inte pustar fönsterna före jul. Inte det här året heller.

Igår levererade vi goldenvalparna. Det låter lite hårt med “levererade”, som om de var varor och inte världens gulligaste valpar. Fast konsumentköplagen likställer ju hundvalpar med varor vilket i det närmaste kan kännas lite makabert. Hur som helst flyttade valparna till sina nya hem igår. Det känns riktigt bra, alla valparna kommer till människor som jobbat med hund tidigare och hem där de kommer att älskas och tas väl om hand om. Det känns allra viktigast för oss, att det sedan finns ambitioner hos förarna med en framtid inom tävling, jakt och jaktprov ser vi som ett sort plus. Inte ett villkor utan en ren bonus. Drömmarna och målen brukar vara tydliga, hos både valpköparna och hos oss uppfödare men garantier finns aldrig, varken åt ena eller andra hållet. Det vet vi sedan länge av egen erfarenhet. Även om man som uppfödare har det bästa för ögonen i varje kombination man gör lever inte alltid avkommorna upp till det man hoppats på. Samma sak är det för valpköparna tänker jag, ambitionerna och viljan brukar finnas där men ibland kommer livet helt enkelt emellan och man får inte tiden eller möjligheterna att räcka till. En älskad familjemedlem är det viktigast, och att tid finns för bra aktivering i en kärleksfull vardag. Eventuella provresultat blir guldkant på den vardagen. Igår kväll och idag har det ramlat in små glada meddelande från valparna som alla verkar ha funnits sig väl tillrätta i de nya hemmen. Det värmer.

På jobbet idag har vi tränat hund. Hör och häpna. Eller inte alls. Det är ju vardag här med hundträningar men idag var det ändå lite extra eftersom slottsherren hade laddat “fyrverkeripjäserna”(läs alla apportkastare) för ett gäng som bokat träning. En riktigt trevlig dag, ett gott gäng, högt i tak, bra hund och förarjobb och givande och intressanta diskussioner. Vad mer kan man önska? Mer än femton plusgrader och sol då, men vi klarade oss ändå fint i minus en grad och frost, men oj vad det kallt om fötterna. Som alltid när första frosten kommer så undrar jag hur jag ska klara vintern utan att frysa ihjäl. Men jag vet inte varför jag ens funderar över det, för hittills har det gått alldeles utmärkt med vintrarna, jag har vant mig vid kylan, fått på ullunderstället och lyckats komma ut hel och frisk varje vår. I fyrtioåtta år. 

Pin It on Pinterest

Scroll to Top