A smile is the prettiest thing you can wear

Utsövd och fylld med ny energi studsade jag ur sängen i morse och kastade mig genast över dagens uppgifter med ett stort leende..

Riktigt så var det kanske inte men jag sov gott och världen kändes betydligt gladare och medgörlig idag. Sömn gör gott, kanske inte alltid underverk men gott. För hundar med bestämt. De vaknar varje morgon med samma entusiasm, en del lite energiskare än andra. Bäst blir så lycklig varje morgon när vi går upp så man kunde tro att han varit borta från flocken ett par månader eller så. Han vet liksom inte riktigt till sig av glädje och hade det varit tillåtet så hade han både dansat och sjungit. Han gör det nu med, fast lite mer återhållsamt eftersom han vet att det inte uppskattas. Det ÄR roligt att gå upp på morgonen men riktigt så roligt vet jag inte ens om jag tycker att det är. Lakrits tar det mer med ro, lite morgontrött och bekväm viftar han lätt på svansen och avvaktar tills dörren går upp och han kan pejla av dagens väder från liggplatsen. Om vädret är värt mödan att kliva upp och gå ut i. Många gånger prövar han att göra sig osynlig och ligga kvar efter han stämt av vädret. Att sluta vifta på svansen och ligga längst in under trappar i en svart biabädd är ett bra drag. Lyra är Lyra, alltså drottning och familjens överhuvud. Hon går ingenstans alls på morgonen om inte husse går upp. Så det så! De andra är trogna följeslagare och känner till slottets regler och rutiner så de gillar läget och gör som vi brukar utan närmare protester. För säkerhets skull räknar jag varje hund både när de ska gå ut och kommer in igen, så ingen blir kvarglömd på ena eller andra sidan av dörren. Ibland är det ett helt företag med markservicen här innan morgonbestyren och rastningen är klara och dagen kan rulla vidare. Men jag har det bra. Jag gör bestyren i min egen takt, utom när Flow jagar på mig, och tar dem som de kommer. Vi har våra rutiner men inga krav och ingen som pekar eller påpekar vad och hur bestyren ska göras. Härifrån är det långt till stämpelklockor, krävande chefer och måndagsångest. Det är liksom fullt tillräckligt ändå men väldigt trivsamt. Möjligen sjönk trivselfaktorn något idag då pelletskaminens motor som drar runt skruven slutade att fungera. Ingen motor betyder ingen funktion och i sin tur ingen värme. Så nu sliter luftvärmepumpen allt vad den kan i minusgraderna och jag har dubbla långkalsonger och två ulltröjor. Inomhus. Sexton grader är lite i kyligaste laget men situationen har nu tillfälligt räddats upp av ett litet fristående elelement med fläkt intill stolen. Så jag kan skriva utan att få köldkramp. En ny motor till kaminen är beställd men eftersom det sällan vill gå riktigt smidigt och enkelt så behövde den specialbeställas från USA och beräknas anlända Sverige först i nästa månadsskifte. Fast jag förmodar att vi bör se det positivt och vara glada över att det åtminstone fanns en motor i USA. Det är ju trots allt världsliga bekymmer att bara behöva kliva ner några grader i vår bekvämlighetszon. Och hundarna är precis lika glada som vanligt.


En bild av en fin jaktdag i höstas att le åt lång tid framöver. Foto taget av Marianne Ahlm

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top