Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Vädret idag har varit av det nyckfullare slaget. Åskvädren har rullat in i omgångar och avlöste varandra under morgontimmarna. Kvalmig högsommarvärme har varvats med friska vindar, sol och småregn och klädseln ar växlat från shorts och linne till regnställ och ulltröja. Det är Juni nu, årets första sommarmånad och jag älskar allt med sommaren utom åskan. Jag gillar doften av liljekonvaljer och nyslaget gräs och trivs med känslan av att ha hundarna runt fötterna och jord under naglarna. I grönsakslanden spirar odlingen och potatisen är kupad för första och förhoppningsvis sista gången denna sommar. Det kvittras, sjungs och gals från fågelnästen från alla håll och kanter i grönskan runt slottet. I ett träd tjattras det oavbrutet dygnet om. Där bor en hel hög med hackspettsungar, och vilket liv de för! Hackspettsföräldrar kan inte ha många lugna minuter om dagarna. Jag förstår varifrån Walt Disney fått inspirationen till den retfulla hackspetten som far runt och retar gallfeber på Kalle Anka varje jul. Filmproducenterna måste ha följt en kull hackspettsungar under deras första levnadsmånader. Klockrent. Till och med lilla Flow framstår som mild och beskedlig i jämförelse med de uppoffrande hackspettsungarna och det vill inte säga lite det. Fast idag var hon riktigt fin lilla Flow och vi gjorde ett glatt gemensamt skutt framåt i vår relation till varandra. Åtminstone vill jag tro att det var så. I dag blev det inte annars särskilt mycket som jag planerat. Åskväder och avlopppsrensning satte käppar i hjulet för planerna så där som det blir ibland. Det är bara att gilla läget och glida med och även om inte den tänkta träningen med hundarna heller blev av så kastade jag i alla fall några bollar i gräset på promenaden som hundarna fick leta både länge och noggrant efter. Tre bollar i gräset varje dag året om blir faktiskt ett rejält antal bollmarkeringar att lägga till erfarenhetskontot. Blir det inte av varje dag så kanske det blir tre bollar tre dagar i veckan och då är man ändå uppe i fyrahundrasextioåtta markeringar med boll varje år. Det tål att tänkas på.

Pin It on Pinterest