Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Hela naturen är en enda stor barnkammare och hundarna och jag kryssar långsamt fram mellan hjortar, rådjurskid, fågelbon och ankungar. Överallt sjuder det av nytt liv. Sommaren lyser grön och stark och det mesta i naturen runt oss tycks ha reparerat skadorna från förra årets torka. Jag undrar vad vädret kommer att erbjuda denna sommaren, om värmen och torkan blir lika intensiv som förra året. Alla årstider har sin tjusning och jag trivs med dem allihop men kanske med sommaren allra mest. Det hör väl ihop med ljuset tror jag, och den behagliga värmen, och kanske också med att många roliga och trivsamma minnen är förknippade med sommar, upptäckande och ledig tid. Långa dagar med mycket ledig tid att bestämma själv över och ljusa kvällar och nätter då man aldrig vill gå och lägga sig. Men också fina sommarminnen från åren med kaffestugan då jag mest jobbade hela somrarna men trivdes väldigt gott med det med. Allt har sin tid.

Flow, den smått galna cockerunghunden har vuxit till sig och valptiden är definitivt förbi. Kvar så här till försommaren står en ganska slank unghund med fint huvud och vaken blick. Det sägs att djävulen jagar med svarta cockrar och jag undrar hur det uttrycket myntades? Jag tycker inte om att tänka på djävulen överhuvudtaget, jag föredrar att tänka på det goda, men jag tror att jag nog kan förstå lite grand hur uttrycket kom till för det är inte svårt att se framför sig hur små horn växer upp bakom Flows öron när hon bara måste pröva något nytt eller testa gränserna. Ett tag har jag nästan tänkt att Flow och jag behöver gå skilda vägar, att vi inte passar riktigt tillsammans. Att vi är som två oslipade pusselbitar vars kanter skaver ganska rejält mot varandra. Men så har jag sansat mig något och tänkt att hon fortsatt är så ung, att vissa relationer måste ges tid och få växa fram och att jag är rätt envis. Vi ska nog kunna slipa till de där kanterna, på oss båda, och kunna passa bättre ihop i framtiden. Jag vet inte heller riktigt var jag har henne än, hon är som sagt inte som någon annan hund jag har haft och jag är inte spanielerfaren nog att avgöra om hon faktiskt är en blivande stjärna eller en mindre katastrof. Men jag ser hennes stabila mentalitet, styrkan i hennes vilja att jaga och utforska, den extra växeln hon har att ta till när det tar emot och flera andra fina sidor bakom de jobbiga. Med rätt styrning borde det kunna bli riktigt bra, frågan är bara om jag är rätt “man” att styra henne? Vi får vänta och se. Allt har sin tid.

 

Pin It on Pinterest