Att erövra världen

Det kanske inte riktigt var det jag hade i åtanke när jag en gång påbörjade min hobby med hundar och hundträning för sådär trettio år sedan. Det är det inte nu heller. Inte heller att vinna mästerskap eller stå högst på prispallen i internationella tävlingar. Fast det hade ju varit rätt trevligt förstås. Jag har heller inga jätteambitioner med att bli yrkesjägare eller delta på jakter många dagar i veckan. Fast det hade förmodligen också varit trevligt. Men jag vill vara bra på det jag gör. Tillsammans med hundarna. Jag vill träna mina hundar och utvecklas tillsammans med dem, jag vill få språket att fungera, utveckla teamkänslan och uträtta stordåd i vår verklighet. Jag vill ha lydiga, lyckliga välfungerande jakthundar att gå på jakter, prov och tävlingar med. Och jag vill trivas i vardagen. Det är nämligen väldigt många vardagar varje år. Där någonstans är mitt mål. Skulle det sedan hända att vi tar oss till något mästerskap eller rentav upp på en prispall så ska jag njuta och glädjas av det med. Fattas bara annat!

Den här arbetsplatsen hade jag gillat. Avskalat, naket och havet.

Förmiddagen idag var dock långt från världserövringar och prispallar. Vi hade fullt upp med det jordiska. Valpen var ”på” och jag var ”av” efter att ha sovit dåligt i natt. En synnerligen dålig kombination. Flow har fullt upp med att erövra världen och hon lyckas emellanåt ganska bra med det är jag rädd. Hon visade knappt en tillstymmelse till samarbetslust eller kontaktsökande på vår dagliga runda. Hon var bara envist förbaskat upptagen. Och jag hade inte kraften att ens orka försöka bryta igenom vilket förmodligen var precis det hon genomskådat. Känslan av att alltid vara minst ett steg efter. Kanske överdriver jag nu. Man gör gärna det när man är lite sliten och trött. Gruskorn blir berg. Valpen var faktiskt med mig hela tiden, inte för långt bort och inte överjävlig alls men vi gick liksom i var sin värld. Och jag ser tydligt vilken utmaning som väntar. Men ”Det är helt i sin ordning” som Tranströmer skulle sagt. Jag älskar honom för de orden.

De stora hundarna och jag hade en härlig promenad i skogen. En riktig måndagspromenad där det mesta svävade fritt. Utom en någorlunda uppskärpt lydnadsövning där hundarna en och en skulle gå ner för ett berg till mig. Närapå separationsångest om ni frågar Bäst. Ibland är han en riktigt ”drama queen” och lyckas omvandla lite vanligt vardagshyfs till något nästan ogenomförbart. Vi strävade vidare och han fick vackert vänta på sin tur. Att sedan jag lyckats sätta honom på en osedvanligt halkig sten med kanande mossa på så hans position flyttades ett par meter fram kanske inte han ska belastas för. De lindar mig runt lillfingret dessa hundar. Stärkt av måndagspromenaden och den friska luften tog jag sedan tag i några saker jag haft på känn att jag missat det senaste innan det var dags för dagens kurs. Det visade sig vara lite av varje. Några återkopplingar på mail, beställda muggar och en del räkningar som panikartat närmar sig sista betaldatum. Och kanske kommer jag på mer. Jag tror jag är i behov av mer tid, bättre struktur, en organisatör och en egen sekreterare. Jag hade inte sagt nej till en butler heller. Men framförallt behöver jag en god natts sömn. Det brukar göra underverk.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top