Katarina Eriksson

Vi har försökt flytta våra kaniner. Byggt ett stort sommarhägn till dem. Paradiset tänkte vi. Men inte kaninerna. De ville hem igen. Rymde en efter en tills bara en kanin var kvar i sommarhage. Men vi gav inte upp. Tänkte att kaninerna inte förstått sitt eget bästa. Än. Så vi lyckade fånga in dem igen […]

Som en liten fortsättning på förra inlägget så har jag haft möjlighet att reflektera lite mer under helgen. Två lediga dagar har spenderats med bobil, hela hundflocken och goda vänner sedan många år i djupaste skogarna helt utan täckning på mobilen. Skönt och närvarande. Nödvändigt med förmodligen. Vi har tränat hundarna såklart. Och tränat lite

Det är slut nu. På den lättsamma tiden med en gullig valp. I stället tittar jag rakt in i ögonen på en fullfjädrad ligist. En unghund som inte längre går att lämna ensam i möblerade rum. Knappt i omöblerade heller för den delen för något finns alltid att bita på eller riva ner. Då var

Jag brukar säga att om man ska göra något kan man lika gärna göra det ordentligt. Gulliga Lillie tog mig på orden för när hon valde att hotta på hyss och bita söner en toffel valde hon en av mina Birkenstock. De dyraste och bekvämaste tofflorna jag ägt. Dessutom var de vid det här laget

Bästa Bruce rullar i stereon ikväll. Betoningen ligger verkligen på bästa. Oslagbar när det gäller. Han och Bono i U2. Det förvånar mig fortfarande varför jag genom alla år inte döpt någon hund till varken Bruce eller Bono. Hur har jag kunnat missa det? Eller har jag varit rädd att det inte skulle kunna leva

Vi har fått höns igen. Efter ett par års uppehåll sedan senaste rävincidenten började det bli dags. Jag har ärligt kämpat emot. Det handlar om känslorna tror jag för jobbet med  några trevliga hönor och en tupp är inte så betungande. Betungande är däremot röda hönsloppor, kalkben, stopp i krävan och rävangrepp. Så jag har

Lilla Till har lärt sig mycket det senaste. I uppförandeskolan. Att gå i koppel utan att dra och att gå tillsammans med flocken bakom våra ben. Korta stunder bara mellan varven av fri lek som upptar den största tiden av hennes dagar. Hon har väldigt lätt för sig i ”skolan”,  är mjuk som ett paket

Efter ett rejält åskväder nu i eftermiddag bytte vädret riktning. Svalkande vindar kom in. Efteråt fick vi ny luft att andas. Tjugo grader imorgon säger Smhi. Jag kommer kanske rent av att frysa. Man vänjer sig fort. Men det blir bra för hundarna. Hela kvällen har de hängt med oss i slottsträdgården och på baksidan.

Lilla Till har badat igen. I den tropiska värmen tog vi tre cockrar med till en sjö med ”snälla” igångar. För Tills skull. Lagom var målet. Lagom utmanande igångar och lagom läskigt. Så där så hon klarar av att hantera svårigheterna, helst utan min hjälp. Hon är definitivt ingen badkruka men heller inte den som

Det tuggas ben i trädgården. Överallt ligger de utspridda, hundarna, några i skuggan och andra mer värmeälskande i solen. Vi har satt en tillfällig grind för uppfart så hundarna har fri tillgång till hela slottsanläggningen och vi kan koppla av och lita oss tillbaka. Dock med ett getöga på den förrymda kaninen som  delar trädgården