Katarina Eriksson

Tidig morgon igen. Släntrar nerför trappan för att släppa ut Lad som inte vill sova längre. Ljumma sommarvindar och solen möter mig utanför möter mig utanför dörren. Man tackar. Årstiden är hänförande från alla håll och jag vill trycka på paus när jag inser att syrenerna också är på väg att blomma ut. I desperation […]

Jag smyger ner för trappan i den tidiga morgonen. Försöker att inte väcka övriga slottet men det är svårt för jag möts av fem par plirande morgonpigga ögon och glatt viftande svansar nedanför trappan. De fyra yngsta och Mer vaknar med tuppen(eller med mig) och väntar på att få starta dagen. Jag släpper ut dem

Lilla Till är nu helt inslussad i flocken och vistas ett par timmar om dagen tillsammans med de andra hundarna i hundgården. Unga Lad är favoritkompisen och de två har verkligen kul tillsammans. Min, den äldre av de två unga labradortikarna har också blivit en favorit medan lilla Till tycks ha en annan relation till

Det här är fina Hjördis. Hon kommer ur Kopparhults senaste kull efter Ymer och Jippi. Ett och halvt år har hon hunnit bli nu. Hjördis och matte Johanna har varit ute på sin allra första tävling tillsammans. De startade i apellklass spår och det gick alldeles lysande. Vinst och uppflyttning till lägre klass! Hurra så

Även om vädret är ostadigare nu så fortsätter maj plikttroget leverera. Det är frodigt och grönt, bladen har spräckt ut på alla träd utom asparna och möjligen askarna och det är skirt grönt i massa olika nyanser. Jag har bänkat mig med laptoppen på baksidan av slottet, i lä för blåsten med kvällssolen i ansiktet

Dagens inledande brottningsmatch är avklarad och fröken Vi och lilla Till pustar ut på golvet. Det har blivit en vana att det ska brottas fem till tio minuter varje morgon. Jag tycker det verkar vara ett jobbigt sätt att starta dagen på men de två hundarna verkar nöjda. Själv förberedde jag dagens jobb samtidigt som

Jag förstår inte hur någon.. så träffande.. kan måla en hund.. den aldrig mött. Ändå har någon gjort det, för på väggen i ett av slottets rum sitter en inramad poster jag köpte för flera år sedan föreställande vår Lakrits med en and i munnen, målad av en konstnär som varken sett eller träffat honom.

”Eftersom det regnar ute kissar i väl inne idag?” undrar lilla Till och placerar en gul pöl på golvet innan jag hunnit svara. Blir hon någonsin helt rumsren undrar jag bekymrat och tittar på valpen som glatt viftar på svansen. Jag tror faktiskt hon till och med väntar sig en belöning för det utförda uppdraget.

Igår gjorde Lyra det. Vände och sprang hem på joggingturen. Hon tycker verkligen löpning är pisstråkigt och talar om det tydligt. Det märkliga är bara att det går hur bra som helst att spinga hemåt. Jag märkte inte när hon vände men när jag vände mig om efter ett tag för att se hur långt

Efter två händelserika dagar slår jag mig ner vid datorn med valpen vid fötterna för en sammanfattning. Slottsherren ser över fiskodlingen och matar yngel under tiden och resten av flocken har somnat ovaggade i biabäddarna. Ute ser det ut att sakta klarna upp efter en dag mer eller mindre gråmulen och småregnig majlördag. Växtligheten är