Katarina Eriksson

Vi spenderade majkvällen vid en stilla skogsjö. Packade bilen full av hundar och några apporter och gav oss av. Fröken Vi behövde ett bad efter att jag tränat henne i sumphålan hemma och vi var nyfikna på att pröva de unga hundarna i lite vattenträning. De äldre tackar inte direkt nej till några apporter de […]

Hopp och skutt, hopp och skutt. Så börjar dagen i ackompanjemang av glad viftande svans. All denna livsglädje som finns paketerad i en valps mjuka kropp förmedlas rakt över till mig och mina morgontrötta ögon klarnar omedelbart. Att maj väntar med sol utanför dörren är bara ännu en bonus. Men det är dammigt. Något måste

Valpen sladdar in på köksgolvet efter uträttat ärende på gräsmattan den tidiga förta maj morgonen. En dag kommer också baby Till bli rumsren tänker. Vi sov gott allihop i natt och natten hade nog kunnat sluta med en sovmorgon om jag inte vaknat av Lyras försök att ta sig in i tunnan med valpmat. Det

Så är den här igen. Årets kanske bästa tid. Maj står för dörren solen skiner och grillen är tänd. Jag sitter på uteplatsen och skriver medan grönskan spirar och valpen är på tillväxt. Just nu knaprar hon pelleterad hönsgödsel och lär väl växa i takt med ogräset efter det. Med ett krig pågående ”runt hörnet”

Dimman ligger tät utanför fönster den här morgonen. Som att titta rakt in i ett paket lättmjölk. Det var längesedan det var dimma sist och ännu längre sedan jag drack lättmjölk. Finns det ens lättmjölk längre? Den blåpaketen med den tunna blåaktiga mjölken som många trodde var bästa vägen till en hälsosam livsstil på sjuttiotalet.

Jag orkar inte med mer löp. Mer orkar inte med mer löp. Jag orkar inte med Mer när han inte orkar med mer löp. Så här på äldre dar har han liksom lite tappat fattningen. Han har ett sjå med unga Lad med som retsamt kryper upp i mungiporna på honom och försöker ställa sig

Utanför pågår det sista av vårbruket medan jag knappar in lite bokföring och låter tankarna vandra iväg mot höstens kursplanering. Fast jag vill inte ens tänka på höst nu egentligen. Jag vill vara här, i våren med händerna i jorden. Lite planering skadar inte ändå. Även om man ska vara i nuet. Saker måste förberedas.

Hundarna och jag räknar dovhjortshindarna när de springer som ett pärlband framför oss över kullen. Trettio stycken slutar det på, vackra och välmående verkar de vara med. Lika välmående är inte grödan som försöker växa upp där de betar. Men det är väl en annan historia som man brukar säga. En välpälsad räv ser vi

Det är den tjugoandra april och slottsherren bjuder på grillmiddag på altanen efter en intensiv arbetsvecka som inte riktigt är slut än. Vi sitter i den värmande kvällssolen tillsammans med hundflocken och tittar ut över fälten där det gröna börjar spira i den väl harvade jorden. Så var vi här igen då tänker jag, snart