Berusa er

Allt är annorlunda och lite upp och ned med en pandemi i bakhasorna. Men majsolen lyser oförtrutet vidare och det finns ändå mycket att glädja sig över. Idag får det bli en dikt. Jag berusar mig med hundar, fågelsång och trädgårdsodling för min del. Det finns något för alla. Något som lyfter och för oss framåt

Berusa er
av Charles Baudelaire

Man måste alltid vara berusad. Det är allt: det är det enda det är frågan om.

För att inte känna Tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror
och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll.

Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!

Och om någon gång, på trappan till ett palats, på det gröna gräset i ett dike, i ert rums dystra ensamhet ni vaknar och berusningen redan är förminskad eller försvunnen, fråga vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, allt det som flyr, allt det som kvider, allt det som rullar, allt det som sjunger, allt det som talar, fråga vilken tid det är. Och vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan skall svara er:

Det är tid att berusa sig! För att inte vara Tidens plågade slavar, berusa er utan uppehåll! Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top