A jam session

En rävhona rätt nära, en råget med ett litet kid i rapsåkern, en vilsen fjolårskalv som bestämde sig för samma stig som jag och valpen skulle gå hem och en stor mörk, vacker men oönskad duvhök i tallen i slottsträdgården. Det blev gårdagens skörd av natur upplevelser utöver de vanliga vardagliga som dovhjortarna, haren, småfåglarna och tranorna. Bland annat. Idag på morgonen tillkom en älgko med två små nya kalvar. Allihopa var fina att se och uppleva men det lilla prickiga rådjurskidet och älgkalvarna var allra bäst. Årets första. Så fina.

Sommarvädret verkar gå mina vägar lite mer idag, några grader varmare och mer sol. Det var såklart okej som det var igår med men tolv grader och regn i mitten av juni är lite i svalaste laget men allt ändrades fram på eftermiddagen när molnen hoppfullt sprack upp. Vädret är väldigt lagom för mitt ändamål i och för sig men jag vet att många önskar mer värme, mer sol, det gör väl jag med men jag är glad om jag slipper trettio grader.

Knäpper igång ett poddavsnitt på morgonkvisten med en av mina favorithundlärare, alla kategorier. Där är den igen tänker jag. Den träffande känslan av samhörighet och en ordentligt inspirationsknuff vidare i framåt för mig. Med några få meningar lägger han riktningen för min dag, för min träning och för mitt företagande. Allt i ett nötskal. Fast han inte tränar gundogs. I början av poddavsnittet får han, så som poddavsnitt brukar börja efter en liten presentation, frågan om hur han han tränar, vilka hans käpphästar är och hans svar är lika självklart som oslagbart. Han säger att han tränar och jobbar med sina hundar så som han själv vill bli behandlad, han försöker ta reda på vad varje hund tycker om, vad som får dem motiverade, vad de gillar att göra och vad som får dem att glänsa. Genom att hitta engagemanget i det bygger han relationen och träningen. Vidare säger han att han är flexibel, beredd att anpassa sig till varje individ och inte låst vid en viss struktur eller ett särskilt sätt att göra. Jag älskar att höra det. I stort sett allt han säger stämmer överens med mig. Med min uppfattning och inställning.

Tänk vad kul det skulle vara att få sitta ner med några av de hundtränare och lärare jag har som förebilder och mentorer. Samla alla och förutsättningslöst diskutera tankar om träning, om hundras mentalitet, vår påverkan om inlärningen och massa annat. Likt en grupp musiker som träffas för en lekfull jam session tillsammans.

Sporrad dricker jag upp det sista ut temuggen och laddar för att påbörja träningen med valpen. Han blir fem månader imorgon så det känns lagom nu. Han känns lagom för att startas upp. Jag ska börja med lite koppelträning tror jag. Han har inte haft koppel än så det kan vara dags. Vi bor så bra att våra valpar kan vara koppelfria de första månaderna och eftersom jag inte är så mycket för att socialisera små valpar i nya miljöer går det fint att vänta med koppel tills de är stora nog att klara av de milda små kraven som följer för att gå med koppel korrekt. Fram till nu har jag så klart uppmuntrat att han engagerar sig med mig och jag har stoppat i honom små godbitar när han spontat slutit upp vid min vänstra sida. Så han har positiva vibbar av att vistas där, vet att det är trevligt vid min sida. Nu ska jag fortsätta där fast hänga på honom ett koppel och så tar vi det vidare därifrån. Formar ett balanserat koppelgående utan att dra eller ligga på framåt och senare också det so ska bli ett fotgående tätt intill min sida.

Jag ser framemot att sätta igång hans träning och jag ser fram emot att träna Pal vidare. Väldigt mycket. I Pals fall är jag om inte vid ett vägskäl så i alla fall vid en liten tröskel. Fullt medveten om att jag behöver rama inte lite mer nu, bromsa upp och hålla ihop oss. Därav har jag bestämt att inte anmäla till de jaktprov jag planerat göra. Inte just nu. Känner att jag riskerar att förlora med än vad det kan ge. Inte i prisvalörers räkning, det är inte vad jag tänker på utan mer för vår framtida hållbarhet. Jag har allt att vinna på att vänta till bitarna är mer på plats och bli mer sammansvetsade även på avstånd, men jag vill så gärna ut och starta så det är svårt att vara förnuftig. Jag vill känna flytet i träningen först, få fler tillfällen av flow. Alltid sökande efter the flowstate, det jag strävar efter, känslan tillsammans med hunden då tiden stannar upp. När vi blir ett. Skulle det ske på en provstart är det så klart helt underbart men inte särskilt sannolikt som läget är nu. Därför tränat vi vidare.

Har blivit tipsad om en planskola jag måste besöka innan de stänger för semestern. När jag inte tränar hund. Har varit där för många år sedan men efter det har plantskolan av någon anledning blivit bortglömd av oss. Min dotter var där häromdagen och tycker jag måste ta mig dit om om inte annat för hippekänslan plantskolan gav. Jag behöver dit känner jag. Starkt. Jag är lite av en kulturkrock inser jag. Född för sent för hippierörelsen men för tidigt för att vara utan den. Som jag älskat bilar med stora blommor på, utsvängda jeans, långt hår och skägg. Det finns saker jag inte gillar med hippierörelsen med förstås men gröna vågen och den delen har alltid lockat. Det enda som hindrar mig från att klistra stora glada blommor på vår bobil nu är slottsherren. Jag är nog lite en kulturkrock inom många andra områden med känner jag, liksom mitt emellan struktur och kaos, företagare och vänstervriden, belöningsbaserad tränare och ”vanlig” tränare. Möjligen har jag en röd tråd jag följer där jag ringlar fram i min personliga övertygelse som är tydlig för mig men omöjlig att placera i ett bestämt fack.

Jag undrar förresten vad jag ska rösta på i årets val?