Allt har sin tjusning

Tidig morgon med dörren på vid gavel. Frukost i, hör och häpna, lugn eftersom valpen somnat om vid mina fötter. Sommarvärme ute, dagg i gräset och grönska. Jag skulle vilja köpa mig lite mer tid, få maj att bromsa upp och bli kvar länge till. Det så klart att det är jag som behöver bomas upp och inte själva maj det begriper jag men jag känner mig fortfarande oförmågan att lyckas med det. Hur gör man? Någon som vet?

På kvällspromaden igår blev det påtaglig hur fort senaste veckorna gått när jag gick rundan bort till ekdungen i kvällsolen och allt omkring mig i vad som tycktes helt plötsligt var lummigt grönt från alla håll. Med förståndet förstår jag såklart att allt det gröna inte kom över en dag men känslan är den, så överrumplande av att vara mitt i något nästan färdigt utan att märka att det ens startat. Snart kommer juni med, underbara, ljusa ljuvliga juni helt oavsett att jag knappt hunnit säga välkommen till maj. Kvällspromenader förresten, lugna behaglig och avkopplande. Något helt annat än de som sker morgonens iver och förväntan. Allt har sin tjusning

Igår stod jag hela dagen i solen ute på en liten mosse på en udde i vacker sjö i en skog och kastade tygpåsar till startande på jaktprov så som man gör när man har en hobby åt det nördiga hållet som sammanfaller med ens arbete och gör att man lägger sin lediga dag för att se hundar arbeta i det tungsprungna och får ut något ut av det. Utöver gemenskapen med andra, föreningslivet och samarbetet och en lokal solbränna på hakan också det där som ger något på ett lite djupare plan när en ges tillfälle att se olika hundar och förare arbeta för att lösa uppgifterna. Det jag såg mest av var den trippel markeringen jag kastade och sedan det fria sökarbetet med enkelmarkeringen i andra änden av dem lilla mossen. Övriga delar av provet pågick lite för långt bort för att jag skulle kunna sen men å andra sidan fick jag se alla hundar ordentligt i den delen där jag befann mig. Jag hade slottsherren till sällskap med för han var skytt på samma sida av provet. Så lite grand kunde vi diskuterat och fundera medan vi stod på mossen och begrundande sökets svårigheter för hundarna, vindens betydelsen och andra saker. Några saker som slog mig var skillnaden i koncentration hos hundarna och hur väl de förstod, eller inte förstod uppgiften. Inget nytt under solen precis men en intressant iakttagelse oavsett. För något var det som störde ut flera hundar ur sökarbetet igår. Skillnaden blev tydlig när ett par av de deltagande hundar bara ”hade det” och lyckades med gott resultat även om de också fick jobba rätt hårt för att finna. I de fallen rådde det ingen tvekan om huruvida de förstod uppgiften eller inte. De visste vad de skulle göra och hur. Ett par av hundarna löste det i en kombination av ålder och erfarenhet och ett par andra på ren vilja och arbetslust. Några andra hundar föll på orutin med tänker jag, där kunde vi se att viljan och drivet fanns men orutinen gjorde att koncentrationen brast. Jag tänker att alla de delarna spelar in för ett lyckat resultat men att genetiken spelar större roll än vad många tycks tro. De hundarna som ”har det i sig”, de vars geners har gett dem viljan arbetslusten som ”talar om för dem” vad de ska gör utan att vi behöver blanda oss in och lägga oss i har ett stort försprång. När man som förare kan ägna sig åt att utveckla och förfina hundens medfödda egenskaper istället för att behöva lägga massor av tid för att lära hunden sådant som inte kommer naturligt går allt så mycket lättare. Sökarbete är en sådant område där det syns rätt väl, där viljan och motivationen den medfödda jaktlusten hos hunden blir avgörande oavsett hur mycket, (eller lite), vi tränar. Där vi inte behöver motivera eftersom motivationen ligger djupt rotad i hunden. Givetvis medför det troligen andra saker att träna extra på istället men hur det än är så är det lättare att dämpa än att motivera när det gäller jaktlust och sökarbete. Man hör många gånger av domare p just b-prov att sökarbete väger tungt och jag förstår vad de är ute efter där. Det handlar inte om att springa snabbast eller täcka störst mark utan mer om motivation och uthållighet för att finna viltet, eller dummien i förekommande fall. Det har betydelse för vidare träning men också avelsarbete likväl som en god markeringsförmåga och dirigerbarhet samt samarbetsvilja. B- proven ger ett bra underlag för bedömning av egenskaperna inom det områdena tycker jag, särskilt när möjligheten ges att följa flera hundar från samma linjer under flertalet starter i de olika klasserna.