And my heart’s gonna lead me through so many ways

Kväll igen. Mörker utanför slottet och radiosporten i högtalarna. Helt ointresserad egentligen, vet inte ens vad det är för sport som pågår men match är det hör jag och trivs så gott med sportkommentatorernas röster. Hemtrevligt. Lyra the Queen ligger vid mina fötter. Hon bor i köket på heltid nu eftersom höglöpet närmar sig med raska steg. Lakrits stod över middagen så det är snart dags. När Lyra kom in igen efter kisspausen i trädgården puttade hon upp grinden mot köket med bogen och tryckte sig in i köket. ”Som om hon äger hela stället” sa slottsherren medan vi tittade på henne när hon gled in över köksgolvet med damssugarnosen påkopplad. Sedan tittade vi på varandra och konstaterade att det är precis det Lyra gör och har gjort sedan hon klev in över tröskeln till slottet första gången för snart tio år sedan. Hon äger hela stället. Varje dag. Utan tvekan.

Annars då? Jo då. Vackert vårväder hela dagen. Fina ekipage på träning. Lovande ung hund, äldre hund med fin utveckling, en slyngelhund med framtiden för sig med mera. Tid och tålamod så kommer det bli bra med samtliga. Lite träning till det så kommer det bli ännu bättre. Men som jag sagt många gånger tidigare så är också mogna den del av ekvationen. De går inte att skynda på, den måste väntas in. Det är det delar av tålamodet behövs till. Att orka vänta kan vara nog så jobbigt för en ivrig hundägare. Ibland är det lättare med handlingskraft, att få ta tag i det, göra en plan, lösa problemet. Men det hjälper fortfarande inte med de unga om det är mognaden som saknas. Värt att notera så att säga. Dumt att resultatlöst försöka stånga sig igenom något som löser sig av sig självt om man låter det vara ett litet tag. Tänk så många knutar som dragits åt i ivern av att lösa upp dem.

Själv tränade jag hundarna i solen i lunchpausen. Bollsök för Pal och Besta. Gjorde det större än vad jag brukar för att Besta skulle ta för sig lite mer och för att de små ”närasäken” gett det resultatet jag önskar när det gäller Pal. Gjorde väl fel egentligen, eller gjorde det i alla fall inte så genomtänkt som jag borde gjort för Pals del. Besta sökte så bra! Nosen påkopplad från start och plockade bollarna prydligt inifrån och ut. Pal sprang, rakt över näraområdet längst ut på djupet och jobbade utifrån och in. Inte alls min plan men nu var det så det blev. Med den informationen i bagaget har jag en tydligare plan för nästa bollsök och för hans träning överhuvudtaget. Här gäller det att inte blunda för vaningstecknen. Några fler stora sök blir det inte på ett tag. För övrigt fyllde Pal två år i igår. Redan. My star. Vi firade med träning såklart. Ett fint pass tillsammans med Besta innan jobbet tog vid.

And my heart’s gonna lead me through so many ways..