As the twig i bent, so grows the tree

Rabarberpaj igen. Vi fortsätter passa på. Har galet mycket fina rabarber i år. Så mycket att det inte finns möjlighet att baka paj av allt, inte om vi inte ska äta rabarberpaj två gånger om dagen sommaren igenom. Funderar på att hacka ner och frysa för att kunna förgylla kalla mörka vinterdagar med lite sommarkänsla men vi har begränsat med utrymme i frysen. Tänker också att rabarberpaj kan bli till fin avslutningsfika på några av de kurserna som avslutas nu i juni. Eller kanske som eftermiddagsfika på årets sommarläger?

Det är mycket med avslutningar nu i juni. På alla håll och kanter. I går eftermiddag var vi på studentbjudning i det andra livet, gratulerade student, minglade med massa kända och okända människor och åt super god Italien inspirerad buffé. Konstaterade både innan vi åkte iväg att det är hög tid för en shopping runda då vi knappt har några kläder för civilt bruk och ännu färre för festliga sammanhang. Däremot har vi garderoben fylld och lite därtill med praktiska kläder för hundaktiviteter, friluftsliv och utomhusjobb. Samma sak med skor och stövlar. Jag har gummistövlar och kängor i parti och minut, höga låga, sommar och vinter , några olika par skor som tål att gås i och som står emot väta men inte så många andra alternativ. Definitiv inget som gör sig till kjol eller klänning. De är inte så konstigt att innehållet i garderoben ser ut som det gör här egentligen. Årets alla vardagar och de allra flesta övriga dagarna spenderar vi utomhus i alla väderlekar och det är så vi vill ha det. Kläder efter väder är nödvändigt för vardagarna är många. Jag värderar för övrigt vardagarna väldigt högt, allt de där underbara som sker emellan helgerna, de vanliga vardagliga som ofta tycks så underskattat. My favourites.

Valpen fick vara hemma med de stora under stundetfirandet. Det är skönt att han blivit så pass stor att han är inslussad i flocken nu. Han sover med Pal om nätterna, åker bil i gemensam storbur med Pal, Besta och Till och delar box med dem när han är ensam hemma. Fast hundluckan har han inte lärt sig än. Det kommer väl tänker jag, när han blir tillräckligt nyfiken. Än så länge tycks han inte bry sig om att de andra går ut och in och han blir kvar på insidan. Han verkar helt trygg med att vila inne själv när de andra är ute. Tweed är verkligen en go valp, så lätt att tycka om, livlig på cockrars vis fas ändå inte den livligaste och han ligger och gärna i knät och trycker sin lilla haka mot mitt huvud. Han apporterar bollar med bravur, letar länge och intensivt i det täta gräset när jag kastat ut en tennisboll och skyndar tillbaka när han funnit den. Vi lektränar korta stunder och bygger vår relation vidare. Håller oss mest i trädgården eller i skogsdungen bakom våra bodar. Jag håller i och håller om, vill hålla honom när mig och än så länge får ha begränsat med frihet och sociala kontakter med andra. Det ska vara han och jag ordentligt först. Mer sammansvetsade.

Hackspettsungarna har kläckts nu. De för ett himla väsen bort ifrån den döda trädstammen men det stör inte så mycket längre eftersom vi har sovrummet med det öppna fönstret åt andra hållet nu. Det var lite sämre tidigare när vi sov i andra delen av slottet och vile han fönstret öppet för hackspettsungar verkar i stort sett aldrig sova. Inte alla samtidigt i alla fall. Jag fortsätter beundra hackspettsföräldrarna, tycker de är ett föredöme när det handlar om tålamod. Jga har förvisso rtt bra tålamd jag med men är ändå inte i närheten av dem..