Huvudet är tungt och sinnet trögt. Det känns som om jag var på en riktigt brakfest igår kväll och långt fram på småtimmarna. De var jag inte. Inte på den sortens fest i alla fall. Däremot satt jag i valplådan tillsamman med My och tog emot sex nya små liv. Magi såklart. Hur väl naturen ordnar med allting. Det är lugnt i valplådan nu, eller badpoolen som det egentligen är. My tar väl hand om de små och det är tyst och stilla. Mätta och nöjda knorrar de lite av välbehag medan My lägger sig tillrätta och mjölken rinner till. Det är fint att få vara med på ett hörn och uppleva miraklet. Alltid lite oroligt med men den här gången höll sig oron undan nästan helt och hållet för allt var liksom enkelt och okomplicerat från början. Skönt! Nu hoppas vi att det fortgår i samma anda och att alla sex små inklusive mor håller sig friska och hela.
Vi är nog alla lite dagen efter idag för också hundflocken sov länge och har varit snudd på lite dämpade under dagen. Det är väl sviterna efter två komprimerade höglöp med förmodar jag. Det kostar energi särskilt för hanhundarna och för närvarande behöver de både vila och mycket mat för att komma i kapp sig igen. Flocken har registrerat den nya livens ankomst med. Några rum bort har det stått vid grinden och vädrat med fladdrande nosvingar och stort intresse, tagit in dofterna och ljuden och undrat. Minutiöst har de undersökt våra byxben och händer när vi stannat till för att prata lite med dem och låta dem bekanta sig med de nya dofterna och vad dess innebörd. För jag tror de förstår. Naturen har ordnat det så. De vet. Det vet också att det som skett är något allvarligt och viktigt och något man bör akta sig lite för. När Besta fick gå ut på gräsmattan efter att My varit där var det men nosen tätt mot marken och ragg från öronen till svanstippen. Fast hon var helt ensam på gräsmattan. Jag har aldrig tidigare sett så mycket ragg på henne. Inne har vi hundarna avskilt från My och valparna med grindar och rum emellan så här till en början men trots avståndet backar Besta och de andra undan så fort de hör My röra sig inne i valprummet. De unga är avvaktade men nyfikna medan de äldre i vanlig ordning inte verkar bry sig så mycket. De har varit med förr och lutar sig tillbaka på erfarenhet, trygga i sina roller. Vill jag inbilla mig i alla fall. Hur det verkligen förhåller sig vet de bara själva förstås.
Unga Pal vet inte mycket någonting tror jag. Inte om valpar och dofter och löptikar och annat han utsatt för den senaste tiden. Att något är på gång begriper han men exakt vad och vad man ska göra med det verkar han inte förstå. Men han samlar på sig erfarenheter och lär sig för framtiden tänker jag. Det gör han när vi tränar tillsammans med. Förutsatt att jag lägger upp det bra och ger honom rimliga chanser att lära och förstå. Idag fick jag ledigt från valplådan ett par timmar då Tina och slottsherren såg till My och de små så Pal och jag kunde gå ut och träna med en annan Tina. Det är så kul med honom nu, det har varit kul med honom hela tiden i och för sig men det är extra kul nu när han blivit lite äldre och redo för större uppgifter. Som att träna tillsammans med en kompis utanför flocken. Idag med goldenkompisen Korp. Vi gick fot och lade ut punkter och bytte vinklar och skickade sedan växelvis på olika uppgifter. Pal på raka linjer och Korp med inslag av stopp och omdirigeringar. Duktiga grabbar! En härlig träningsstund, ett bra kvitto på att grabbarna är på rätt väg i utbildningen och ett välkommet avbrott från valplådan, även om jag utan problem gärna sitter i den med My och valparna. Såklart.