Så hände det till sist. Det blev en jaktdag klädd i regn och galon. Svårjagat såklart, fältfåglarna häll sig undan från fälten, hittade väl något bättre, torrare plats i skogen någonstans. Men några fick hundarna på vingar ändå och änderna var pigga liksom jaktsällskapet som bestod av idel glada miner och gott humör i regnet. och visst är det väl så att när man väl är där ute och har kommit igång med det som skall göras så glöms snart regnet bort. Ut på tur aldrig sur. Det är betydligt tristare när man kommer hem tycker jag, när bilen ör som ett våtvarmt omslag av all blöta kläder och blöta hundar och allt ska hängas in, inte hundarna, och tas tillvara. Opraktiskt. Plötsligt blev önskan om ett torkskåp aktuell igen, den jag la åt sidan när Wirre skadade tassen illa en söndag för några veckor sedan och det verkade vettigare och nödvändigt att lägga pengarna på veterinärkostnader istället för ett torkskåp. Om hundarna håller sig frisk och hel några veckor till ska jag nog ha sparat i hop till det där torkskåpet med men tills vidare för allt det blöta trängas i slottet och torka efterhand. Med hjälp av kaminen och luftvärmepumpen.
Jag undrar om det är något särskilt med höstfärgerna i år, det måste vara det. Jag tyckte det var vackert förra veckan och veckorna före det men nu när färgerna ännu mer intensiva. Djupet i dem. Färgskalan,värmen. Kanske effekten mot den grå himlen och diset idag gjorde det än mer effektfullt? Som ljusa salar under det gulorange lövverken längs vägarna. Har inte upplevt det så tydligt förut, inte här i vår del av landet. Magi.
Planerar morgondagens kurstillfälle i tanken. Och på papper. Försöker i alla fall men det går trögt. Sova först tänker jag, och läsa lite i boken som jag köpte för den var månadens pocket på Ica maxi av alla ställen. Inte enligt topplistan utan för att månadens pocket innebar trettio kronor rabatt. Jag gillar den, gillar att läsa igen. Har saknat det märker jag men blev inte medveten om det förrän nu när jag började läsa igen. Det senaste halvåret har jag mest småläst, korta texter, faktagrejer och krönikor och sånt, har inte förmått samla tankar och koncentration i att följa en bok ordentligt. Men nu är jag tydligen tillbaka. På flera plan. Mörkrets förtjänst faktiskt.
Jag får ihop en grundplan för kusrupplägg till sist, tankarna svävar i väg en del och kvällen är som bekant inte men mest skärpta tid. Ett avsnitt av en brittisk kriminalare på svt play lockar med, och boken som börjar närma sig slutet, En feelgood roman. Sådan behövs ibland som avbrott från alla kriminalare. Är ändå rätt trevligt med något utan mord, ösregn och otrevligheter. Det regnar sällan i feelgood romaner av någon anledning och gör det så har alla röda eller knallgula glada stövlar, ett käckt paraply och en leende mun. Bra sätt att möta ett regnväder å tänker jag. Upplyftande. Funderar på att gå ifrån med grön-brun klädfärgskala och låta nästa regnjacka bli en färgklick. Variation kan vara upplyftande och en mindre förändring skadar aldrig.
Apropå förändring så sker en större sådan vad gäller spaniel och retrieverklubbens regelverk för jaktprov vid nyår. Regelrevidering var femte år och den här gången blir det en del större förändringar. Till det bättre eller sämre återstår att se, det gnälls och tycks och förfäras lite här och var inför det nya som brukligt, jag är också en av dem som har en del åsikter. Men. Jag försöker att inte fastna i det utan tänker att alla de som jobbat med förändringen gjort det med det bästa för ögonen och efter medlemmars och avdelningars önskemål. Förändringar är alltid en aning jobbiga men också utvecklande och förhoppningsvis kan det här leda provverksamheten framåt i en bra riktning. Med en positiv inställningen till det blir det granterat lättare att hamna där hur som helst. En av mina förberedelser för morgondagens kurs var just att skriva ut det nya regelverket för provformen så vi tillsammans kan gå igenom och fundera över vad det innebär i praktiken. Positivt då. För det är väldigt bra att komma väl förberedd och veta vad som gäller den dagen man ställer sig på startlinjen. Det ger bättre förutsättningar för föraren förbereda hunden rätt och att hålla nerverna i styr och det i sin tur spiller över till hunden.
Göteborgs nya stjärnskott Valter Nilsson förresten, har ni lyssnat? Svårt att inte tycka om
”Dom är så schyssta mot mig nere på raffet
Och dom frågar alltid mig hur jag haft de
Dom bjuder mig upp i byssjan ibland
Och låter mig dricka utav kaffet
Måndag morgon
Det blåser västligt med risk för regn
Det går ett sus genom Arendal”
-ur Jerry av Valter Nilsson

