Close a door to open a window
Kväll. Mörker. Gråväder hela dagen men inget regn, inte ens dugg. Naturstensplattorna utanför slottet hade torr yta för första gången på länge. Uppskattar det då jag gillar att kunna kliva rätt ut i tofflorna för småärenden. Inte att rekommendera ändå för det finns blöt jord emellan stenplattorna. Oro för lakrits på strax före maten, skum i mungiporna och två spypölar på golvet ör han k in efter kvällspromenaden. Hade det varit vem som helst av de andra hade det inte orsakat någon oro. Det blir skillnad med nästan tolvåriga hundar, vi vet att inget kan vara för evigt och vi skannar honom med vaksamma ögon som lägger märke till varje avvikelse. För dem ser man direkt nästan utan att vara medvetna om det efter nära tolv år tillsammans. Vi ser det båda, slottsherren och jag, ofta samtidigt. Anar direkt när något är på tog, växlar oroande blickar med varandra och känner krampen i bröstet av rädslan att det oundvikliga är nära. Men inte den gången, slottsherren torkade av dreglat på Lakrits haka med en handduk och sedan åt han sin middag med god aptit. Lakrits alltså. För säkerhets skull skonkost så magen inte oroas mer än nödvändigt.
Wirre glömde av sig på eftermiddagen idag drog en race på gräsmattan och tacklade Lyra lite i en sväng, med avsikt såg det ut som, som en lekinvit. Med svansen mellan benen drog hand et fortaste han kunde när han hörde Lyras vrål bakom sig när hon gapade åt honom och drog efter hämndlystna ögon. Man springer inte på henne ostraffat, det gör man bara inte men uppenbart var Lyra på särdeles gott humör idag för hon vände anfallet till lek och lekte jage med Wirre över gräsmattan. Hon har alltid varit svag för gula labardorhanar, det kanske var det som avgjorde?
På morgonen tränade jag Besta och Pal i höger och vänster i fyrkanten igen. Ny plats. Nyttig träning. Klurigt för dem båda på lite olika sätt. på det hela taget är de två väldigt olika som individer, i många delar i alla fall och det blir därför olika svårigheter. Pal har svårt att lämna in vittrat område men tar tecken fint när jag får loss honom ur det. Besta har inte särskilt svårt att lämna invittrade eller kända områden men hon blir osäker i på mina tecken. Vill så förbaskat gärna göra rätt att hon kan låsa sig om hon inte är säker , ett bekymmer som följt henne sedan hon var liten som hon gärna faller tillbaka till när det kör ihop sig. Deras olika svårigheter i den här träningen återges tydligt i deras personligheter och egenskaperna de har med sig. Pal är född ”dummytokig” han brinner för apporterna och försitter inte en chans att få hämta eller leta efter en apport. Efter ett träningspass då ger honom ett varsågod springer han gärna över alla punkter en gång till för att kolla, om jag inte hindrar honom, också flera dagars senare minns han platser där apporter varit utlagd och kollar av. Besta har inte samma medfödda dummfixering, hon gillar att apportera och på jakt är hon nästan i Pals nivå men till vardags är det inte så viktigt. När hon får springa fritt efter en träning pysslar hon med sitt och bryr sig inta alls om gamla dirigeringspunkter eller kvarglömda apporter, så viktigt är det inte för henne. Jag tänker att jag tydligt ser hur deras personligheter på det planet återspeglas i träningen av dem och att det gör mig ännu mer uppmärksam på den individanpassningen som behövs och krävs för ett bra resultat i inlärningen. Generella råd i all ära men det är när man ser hunden och är öppen för alternativ, är flexibel och anpassar sig till individen den bästa träningen sker. Ibland behöver man stänga en dörr för att öppna ett fönster.
Nu höll jag på att glömma dagens teer men här kommer de. Svart te Fläder i morgonens kalender. Helt okej tyckte jag, ingen smaksensation men bra nog. Tre och en halv kopp av fem blir betyget. Nu på kvällen French earl grey, bergamott tillsammans med ros och malva. Nära på en femma i betyg men stannar på fyra och en halv. Det där blommiga igen, jag gillar det!
