Den gyllene medelvägen
Älskade morgonrutiner igen. Den tidiga morgonen och allt det vanliga. Invanda mönster, högt uppskattade rutiner. Morgonstund med guld i mund. Bästa. Ett kort uppvärmande träningspass, en föreläsning att lyssna på, ett ägg som blev lite för löskokt och hundar som vilar efter frukosten.
Vintern fortsätter. Vi har satt upp tre fågelholkar, faluröda, på butiksboden. Lite träull på botten och gott om underull från Wirre att bädda med. Om de vill. Det är inflyttningsklart. Välkomna små fåglar. Precis som med tulpangardinen var vi ute i god tid. Vi överraskar oss. Så vana att vara lite av sista minutens människor. Det ser så trevligt ut med de små holkarna mot väggen att vi genast bestämde att sätta upp några på carporten med. Fler ska det bli.
Diskussionerna om mjuka och tuffare metoder i hundträning som pågår nu undgår nog ingen. Den har väl funnits där hela tiden men blossat upp igen, någon blåste liv i glöden och nu flammar det. Jag blir trött på polariseringen. Orkar inte med försvarstalen. Saknar medelvägen. Fullt medveten om svårigheterna att enas, det är väl ändå inget nytt? Allt passar inte alla. Men det borde inte vara särskilt svårt att enas om att våld inte hör hemma i någon form av djurträning. Där finns en gräns och en lag att förhålla sig till. Vi slår inte fram lydnad, drar inte öronen och sparkar inte. Punkt. Hundar är som uppslagna böcker, en del mer svårlästa än andra men det är oavsett vår skyldighet att läsa dem. Utan att hoppa över sidor eller stycken. Vi har instruktionsboken öppen framför oss. Kör vi fast i texten tar vi till hjälp för att förstå och lära. Vi läser boken från början, ett kapitel i taget och bygger upp en relation till hunden, fostrar med ramar och kärlek, lär hunden med tydlighet vad vi vill att den med glädje ska utföra och adderar sedan ett tunt lager med krav och får sedan ett pålitligt utförande, en relation att växa med och en vän för livet.
Jag lyfter blicken från dator skärmen och tittar ut genom fönstret. Det börjar ljusna och små lätta snöflingor virvlar runt i luften. Dags att gå ut. Ta första gänget och trampa iväg med ystra hundar och lätta fötter i snön. Utan nordanvinden härjande i ansiktet. Skönt.
