Det oundvikliga

November knackar på dörren. Imorgon är det dags. Vi hystas ännu en bit in i mörkret utan ha mycket att säga till om. Eller ingenting alls faktiskt. Hälsosamt och nyttigt troligen, att tvingas anpassa sig efter omständigheterna och göra det bästa av dem. Här på bondvischan innebär det att alla dagens hundpromenader och eventuella träningspass ska tryckas in under dygnets ljusa timmarna tillsammans med jobb och annat eftersom den närmaste gatlyktan befinner sig ungefär tre kilometer bort.

Om man inte vill ta en pannlampepromenad med blinkhalsband på hundarna och vildsvinskonfrontationer. Men vem vill det? Man kan för all del packa in flocken i bilen och ta en tur till ett upplyst elljusspår och trängas med joggare och andra hundägare med, men det lockar inte särskilt det heller så jag väljer istället ett fullspäckat schema medan ljuset är framme så kan vi sedan sjunka ner i soffan och biabäddar om kvällarna och läsa en bok eller gnaga på ett ben. Det är inte dumt det heller. Och att bo på bondvischan är ett aktivt val som vi gjort alldeles själva så det vore dumt att klaga på mörkret. Går man bara upp i tid på morgonen så har man många ljusa timmar att utnyttja.

På en av morgonens promenader mötte vi en tax. De fyra hundarna jag hade med mig och jag mötte taxen men taxen mötte inte oss. Den var helt upptagen av sitt drev som gick i slowmotion med skall bakom ett helt osynligt djur. Taxen passerade oss med ca tio meter och tycktes överhuvudtaget inte registrera att vi fanns där. Fascinerande. Jag hoppas den drev det osynliga mot rätt håll och inte till landsvägen och att den sedan hittade hem. Var hemmet är har jag ingen aning om för jag kände inte igen taxen alls. De fyra hundarna som var med mig tittade storögt på taxdrevet och undrade nog vad det var frågan om, och lilla Lyra som sökte framför oss stannade upp och tycktes fundera över om stöt på tax eventuellt kunde vara ett alternativ när fasanerna uteblev. Det var det såklart inte så hon fick fortsätta jobba och fick istället en fin stöt på en morkulla som inte taxen lyckats skrämma upp. En annorlunda promenad.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen