Dig into dogs
September och sol hör ihop. Och i år alldeles särskilt. Vädret fortsätter vara helt magiskt. Nästan så mina båda cockrar var lite åt det magiska hållet idag med. Träningen med dem. Jag gick emot mina egna principer och sparade deras respektive träningsstund till sen eftermiddag efter att jag jobbat klart. Det brukar vara ett urdåligt val och var så på väg att bli idag med men jag kom på fötter efter en inledande frustration alldeles i starten. Jag fick rycka mig själv i kragen och skärpa mig helt enkelt. Om jag bara ska vänta in träningsstunder när jag är i helt rätt mental balans lär det inte bli mycket träning alls så jag får bara ta tag i det. Fortsätta ta tjuren i hornen och sluta vänta på bättre tider. Kanske gjorde den där inledande lilla urladdningen ändå någon sorts nytta för väl ute i sökmarken tillsammans med slottsherren och Lad sökte Till riktigt fint, och tillsammans med mig, genom hela sökpasset. Heja oss! Kanske var det också den upplyftande teamkänslan och det fina söket som gjorde att jag sedan hade rätt inställning till Lass träning som var sist ut på dagen strax före middagen. Sämst tänkbara för min del alltså. Men solen sken och det lyfter som bekant det mesta. Fast idag behövde det inte lyftas särskilt mycket för även den svarta lilla cockern visade sitt bästa jag och vi hade förvånande nog ett givande träningspass med apportering och ett sök på slutet som nog var något av det bästa hon gjort i sökväg i vår ”torrträning”. Eventuellt är det så att man får det man förtjänar och att min (rätta) inställning var en bidragande orsak till det lyckade resultatet. Som bekant är en kedja aldrig starkare än dess svagaste länk(jag, om någon undrar) och idag var den svagaste länken åtminstone någorlunda stark.
Igår åkte vi en sväng till metropolen Vara för att hämta varor hos grossisten och handla lite mer eller mindre nödvändiga saker. Det var längesedan sist och väldigt trevligt med en utflykt. Inte direkt sämre av finvädret och det vackra jordbrukslandslakpet i höstfärger heller. En fika på Nordpolen blev det med, räkmacka och ”slättas” gröna te och kaffe på uteserveringen i solen tillsammans med gråsparvarna. Jag gillar gråsparvar. Pilfiinkar med. Förmodligen för att de fanns överallt när jag var barn och är så små och söta med sina mörka pepparkornsögon. Jag förstår förstås att det inte är så bra med massa småfåglar hoppande på borden och i disken på uteserveringar men för mig som bara sitter där en stund emellanåt för en fika stör de inte. Tvärtom. Det blir väl lite extra med dem med eftersom vi inte har några gråsparvar där vi bor i kanten på åkern. Det är lite mer av stadsfågel över dem tänker jag och det är ganska uppenbart att de trivs bäst inne i samhällen än ute på vischan. Varför vet jag däremot inte riktigt men det är förmodligen av samma anledning som att domherrarna inte trivs i städer. Alla är vi olika. Efter stunden på uteserveringen fick jag lite inspiration så idag har jag putsat två fönster. Fördelen med att vänta väldigt länge med att pusta fönster är att skillnaden enellan opus´tsat och pustas blir slående. Nu är rutorna så rena att jag knappt ser glasen i dem. Två fönster pustade, femton kvar. Ändå känns det som en seger för den här tröskeln har varit oerhört hög att ta sig över.
Jag har lyssnat på en podd med. Brukar börja den tidiga morgonen så. Lyssnar medan dagen gryr. Lyssnar väldigt koncentrerat eftersom jag väljer poddar som verkligen intresserar mig. Ingen slölyssning här alltså utan mer av spetsade öron och penna och papper i högsta hugg. För att kunna anteckna särskilt viktigt och inte riskera att glömma. En amerikansk podd, jag öppnar den på youtube så jag kan se dem sitta och samtala med inbjudna gäster om jag vill. Ämnet är givetvis hund. Podden är så där märkbart amerikansk, männen som håller den ser ut som urtypen av amerikanska biffiga poliser och fast att hela grejen är ungefär tvärsemot allt jag egentligen gillar älskar jag podden. Jag gillar deras amerikanska uttal, deras förmåga att förmedla kunskap, de intressanta och djupgånde diskussionerna med gästerna, deras ödmjuka resonemang kring hundarna och deras inlärning och allt det andra med. Minus reklaminslagen såklart, dem hade jag helst klarat mig utan. Tyvärr handlar inte podden om retrieverträning och jakt utan om tjänstehundar av olika slag men det går alldeles utmärkt ändå. Fantastiskt att kunna sitta hemma vid datorn och lyssna tidiga morgnar och andra tillfällen när det passar mig. Poddar och swishbetalningar är utan tvekan de två ”uppfinningar” på senare år som jag uppskattar allra mest. Musiktjänster är bra med förstås, sådana där man kan streama musik och välja fritt bland all världens artister. Eftersom det är september nu faller mitt självklara musikval återigen på Frazey Ford och September fields, den och hennes låt ”Done” rullar upprepade gånger här nu. Utöver fönsterputsningen hade jag ambitioner om att städa så jag hängde ut bland annat ett par fårkinnsfällar på stolarna på altanen. i morse låg de båda en bra bit bort på vår infartsväg, en av dem lite tuggad på. Utspritt över gårdsplanen låg också de snören som legat kvar i en plastback utanför sedan förra jaktdagen. Någon hade roat sig med att dra runt de grejerna under natten, dessutom lyckats dra ner fårksinnsfällarna utan att stolarna välte och väckte någon av hundarna. Jag tror det är rävungar, de brukar vara pyssliga och nyfikna av sig. Annars vet jag inte riktigt vad det skulle kunna vara för djur? Vi har tänkt på det förut och tänker på det nu igen, det hade varit kul med en åtelkamera utanför så vi får reda på vem eller vilka som smyger omkring utanför slottet om nätterna. Nyfiken är jag!
