Don’t walk your dog
Det blåser ordentligt igen, känns väldigt välbekant fast ändå längesedan sist. Får mig att tänka på höststormar fast jag undrar om de finns längre? Tycker det är mer av blåser året om nu. Vädret är aningen oberäkneligt. Men det är väder i alla fall och det är väl ändå det viktigaste. Jag sätter upp hundarna på rad framför mig och tänker ta en bild på dem i höstfärgerna som bildats av nedfallna asplöven i det vissna gräset. Asparna och deras löv har an säregen doft som inte går att missa men ändå är svår att identifiera. Jag kan inte bestämma mig för vad de luktar? Lite skarpt kanske, fränt men inte dåligt. Hundarna är inte jätteglada i mitt foto projekt, Wirre vill inte sitta still utan att göra något, Besta tycker fotografering är “boring” och tuggar hellre gräs. Lakrits letar efter något att ha i munnen och Pal blundar av pressen det innebär att uppföra sig. Jag ger upp. Låter hundarna springa i löven och fotar en annan dag istället. Det lär bli ännu vackrare höstfärger och fler och förhoppningsvis bättre möjligheter.
Jag tycker om att promenera med hundarna, sträcka på benen, vädra tankarna och omslutas av skog, fält och stillhet. Jag vill inte vara utan de promenaderna. Att gå är livskvalitet för mig och jag är inte beredd att välja bort promenaderna. En del menar på att promenerade ska begränsas ordentligt, för hundarna, helst ska det inte promeneras alls utan träna istället. Så hundarna lägger energin på rätt ställe, alltså i träningen och inte lär in onödigheter och rent av dumheter på promenaderna. I sak håller jag med men jag tänker också att det är en avsevärd skillnad på en promenad och en promenad i utförandet och i vad den innebär. Här promeneras det mycket och länge men inte hur som helst och med obegränsad frihet. Jag tycker absolut man bör promenera med hundarna, under ordnade former för både den fysiska motionen och det mentala. Dessutom behöver både hundar och människor få utlopp för energin och röra sig för att kunna lära. Till det rör sig flesta av dagens moderna hundar nära på nittiofem procent mindre av deras vilda släktingar gjort och gör. Just de där nittiofem procent gäller väl inte oss som jobbar med hundarna kanske men i alla fall. En tankeställare. Jag fortsätter promenera med hundarna.
Mörkret kommer så fort på kvällarna nu. Vi hinner knappt med det som behöver göras innan det blir svart. Fast det gör vi egentligen vi måste bara hänga med i omställningen och prioritera om en smula. Bortskämda efter nära på ett halvt år med obegränsat dagsljus. Omställningar är alltid lite bökiga tänker jag och häller upp kvällens andra kopp te. Jag funderar lite på att skaffa en motionscykel. Att trampa runt på inomhus när kvällarna blir för långa och mörka för promenader. Visst finns det pannlampor men det finns också vildsvin så det lockar inte med mörkerpromenader. Hundarna får gå på dagen men själv skulle jag kunna cykla en halvtimme på kvällen. Lyssna på musik, trampa på, svettas en stund och får känna mig så där skönt nöjd som man gör efter ett konditionspass. En halvtimme varje kväll, det kan jag avvara i mörkret tänker jag. Och tänk bara, en halvtimme cykling varje dag från första oktober till första mars ger runt sjuttiofem motionstimmar. För bra för att avstå!
