”Du kan aldrig korsa havet förrän du har modet att tappa stranden ur sikte.”- Christopher Columbus

Oktober är i sin allra vackraste skrud just nu. Så magisk vackert med alla färger på vägen till våra roughshooting så jag hade behövt stanna vid vägkanten för att bara titta en stund. De hann jag dessvärre inte för av någon anledning blir jag nästan alltid i sista minuten hur jag än bär mig åt. Men i tillräckligt god tid för att kunna köra lite långsamt åtminstone. Oktober bli inte vackrare än så här, när byvägarna kantas av träd täckta av löv i brinnande färger och himlen lyser klarblå. Magi. En fin jaktdag hade vi med, fina hundarbeten och fågelsituationer i lagom mängd. Dagen gav möjlighet att byta hundar emellan såter och uppdrag så både Pal, Besta, Till och Lakrits fick vara med även om lilla Till stod för huvudattraktionen. Mycket nöjd med henne idag. Med oss. Idag igen ska tilläggas. Det kommer garanterat andra dagar när jag inte kommer vara det så jag lagrar extra på den här. Varje enskild hund gjorde jobb idag som kändes gott i magen och etsade sig fast som fina minnesbilder. För både mig och dem. Det är sannerligen inte varje jaktdag det blir så men idag hände det och den känslan ska tillvaratas.

Bloggen för stå tillbaka en del nu. Så många jaktdagar för tillfället, så många fåglar, trötta fötter, nöjda hundar mycket glädje och små skavanker. Vår intensivaste tid just nu. Den då alla träningstimmar skördas. Jobb dessemellan. Kul såklart, väldigt kul men en aning ansträngande emellanåt. Jag slås igen av mina hundars olikheter och vilka krav de ställer på mig som förare. Någon att med lättsamhet lotsa genom uppdragen, en annan att hålla i med all min mentala kraft och ytterligare någon att lite mitt emellan. Någon att låta ta för sig ordentligt i det fria arbete och släppa på stort, en annan att hålla igen i just de uppgifterna därför att det helt enkelt kan bli för mycket och för bra, istället hålla om och välja anpassade avstånd som minimerar springet. En annan som gör sitt allra bästa för att få fåglarna på vingar och lyckas bra med det medan jag med andan i halsen och ett stort leende, ibland något ansträngt, följer efter. Och så en liten söt svart som får små väldigt korta träningssekvenser och mingelstunder i pauserna och överraskar mig med att uppföra sig väldigt väl och oväntat klokt. Så många jaktliga erfarenheter hundarna samlar på sig under de här intensiva månaderna och så mycket information för mig att samla in och fundera över inför deras kommande träning och för att utveckla dem vidare. Utveckla oss vidare rättare sagt. Det är fint. Jag är trött. I morgon väntar en ny dag. TACKSAM!