Vingar och gränser
Typiskt grått mellanväder, varken varmt eller kallt, uppehåll eller regn, vindstilla eller hård blåst. Ett lagom okejväder skulle man kunna säga. Mars. Men grått som sagt. Helt okej för min del, jag är rätt nöjd med vädret så länge det inte är snöblandat regn och en plus med hård vind. Såklart hade jag föredragit min idealtemperatur sexton plusgrader men det är lite orealistiskt att vänta sig det före vårdagjämningen.
Tränade med Pal i det gråa med lätta regnstänk. Har bestämt mig för att fokusera på vidare grundträning i dirigeringstecken ett tag framöver med hjälp av en variation av grundövningar. Jag vill att han ska bli riktigt säker på det innan jag går vidare. Så sugen på att sätta honom i större sammanhang och testa våra gränser och vingar och allt men vet hur lätt det är att skynda lite för fort. Håller igen mig själv och försöker vara förståndig, fast det är mycket som lockar. Svårt att stå emot stundtals. Men teckenträning gäller nu som sagt. Känner att vi behöver nöta mer på det och inte chansa och hoppas på turen. Idag blev det klassiska övningar som klockan och två apporter i taget där jag inte skickar på den sist kastade och vänder och vrider. På hunden och övningen. Totalt blev det nog ungefär femton apporter på dagens pass. Alla lyckades. Det var inte världsviktigt alls att de skulle göra det men nu var det så det blev och det är jag såklart väldigt nöjd med. Ska fortsätta nötning på samma sätt nästa gång fast på annan mark, och på annan mark nästa gång igen. Plus att jag ska väva in fler terrängskiften allt mer, ralt och diagonlat mot målet. Vi har att göra vilket uppskattas av oss båda.
I övrigt blir det varken hackat eller malet med träningen för tillfället. Med en ny liten valp och två höglöpande tikar i hushållet precis samtidigt handlar det mest om att få ihop vardagen friktionsfritt. Dålig tajming på den med att hämta valp i höglöp men ibland för man bara rötta s efter omständigheterna och göra det bästa av det. Det är på övergående också för den delen, inte precis något som varar i evighet, Några dygn till så är vi förbi och kan återgå till de normala ordningarna. Lilla bilen gick sönder med, mitt upp i det andra. Alltid dålig tajming med trasiga bilar men det är trots allt bara en bil. Som går att laga dessutom så den ska väl snart rulla på vägarna igen. Det begränsar lite bara, hindrar spontana idéer och kräver lite mer planering. Säkert nyttigt tänker jag för vi är allt för bortskämda med att ha friheten det innebär med två bilar. På oss går det ingen nöd. Verkligen inte.
Lilla Tweed somnade vid mina fötter nu. Redan efter ett par dagar börjar små rutiner och vanor ta sin form. Liggplatserna är utsedda, leksakerna prövade och en favorit redan utsedd, Lillie är kontrakterad som barnvakt och sovplatsen på natten godkänd och trygg. Där har han sovit hela nätterna utan att jag hört ett ljud från honom. På morgonen väcker jag honom och tar honom med nerför trappan och vidare ut. Då är han så kissnödiga att kisset hamnar på gräsmattan där det ska för han har liksom inga alternativ. Resten av dagen kommer det små kisspölar här och var. Ibland utomhus, oftast inomhus. Golvmoppen står framme och redo och så får det vara ett tag. Det brådskar inte. Varken med det ena eller andra.
