En katt har nio liv
När morgonen börjar med att radion spelar en av min absoluta favoritlåtar och majsolen spricker igenom molnen och strålar över fälten medan valpen lägger sig tillrätta vid mina fötter och frukostteet når nivån av perfektion i smak och värme. Kan dagen bli annat än bra då tänker jag? Oavsett hur det blir är den här morgonstunden värd sin vikt i guld och den kommer bära mig långt under dagen.
Ett tillfälle från igår kommer bära mig ett bra tag med och jag kommer bära stunden med mig. Så märklig. Den handlar om katter och lite om hundar och är direkt från verkligheten. Den började med att slottsherren gav sig på att måla carporten som blev en maskinhall, vi har väntat in rätt väder och temperatur för ändamålet. Själv gick jag en liten runda med Tweed medan slottsherren plockade fram stegar och penslar och annat. Medan jag var ute letade slottsherren efter något till målningen i vår gamla bod, den som är fylld med diverse saker man sparar och behåller för att det kan komma till användningen en gång var tionde år eller så. Boden ska röjas och rivas men så bor våra hemliga katter i den så vi har dragit på det. Man kan säga att vi har katterna som en godkänd bortförklaring för att vi inte får det gjort. När slottsherren letade efter vad det nu var han skulle ha pekade Lad och Wirres nosar på något viktigt mellan de spruckna gamla golvbrädorna. Här! sa de båda två med nyfikenheten och försiktigt. När slottsherren böjde sig ner för att se vad det hittat fick han se en liten nästan helt nyfödd kattunge inkilad i ett hål. Livlös. Kall och utom räddning. Han tog med den döda kattungen och la den på släpkärrans kapell i väntan på att jag skulle komma tillbaka. Där låg den död, kall, söt och livlös när jag kom tillbaka. Vi kikade lite bestört på den fulländande med döda lilla kroppen och tänket på hur sorgligt det är när nya små liv släcks. Även när det som i det här fallet handlar om nästan vildkatter. Naturen är hård och livet har sin gång och det är som det är och vi kunde inte gjort så mycket annat eftersom situationen är som den är och att vi faktiskt inte alls visste om några kattungar. Vi smög in i boden sedan, letade upp en trappstege, klev upp på den och kikade upp på det lilla loftet för att se. Och vi såg. I en pappkartong en bit bort stack mamma katts svans ut. Han vår hankatt som nu helt uppenbart och helt utan tvekan är en hon. Försiktigt smög vi därifrån igen för att störa så lite som möjligt för att inte riskera att kattmamman flyttade med familjen. Den lilla kattungen måste helt enkelt ramlat ner från loftet. Kanske diat och hängt fast när mamma katt gått ner för att äta?
Några timmar senare när slottsherren målat rött och fint och jag var på väg ute med nästa gäng hundar hände någon sorts mirakel. Jag såg att den lilla kattungen glidit ner från kapelltaket där den legat i solen ett bra tag och ligger på gruset under. Jag tänker att den inte kan ligga där och gick fram för att ta upp den och lägga den på ett bättre ställe tills vi fått grävt ner den. Jag böjde mig ner och tog försiktigt upp den lilla kroppen i mina kupade händer. Då hände det. Kattungen vaknade till liv. Sträckte på en tass, spände nacken och tryckte sitt lilla huvud mot min handflata. Jag stod där med det lilla livet i man hand. Överrumplad och glad. Jag ropade på slottsherren som skyndade ner från stegen. Med stora förvånade ögon tittade vi på den lilla kattungen och förstod ingenting mer än att vi så mycket hellre vill liv än död och att det verkade slå in den här gången. Ett mirakel mitt i vardagen. Vi kan inte förstå hur det är möjligt för där stod vi, två mer än vuxna människor som haft hand om ett stort antal djur och djurungar av olika slag genom livet och båda två några timmar tidigare konstaterat att den lilla kattungen var död, helt kall och livlös utan andning när vi la den på kapellet. I solen. Det måste varit solen tänker vi. Solens värme som fick den lilla kroppen att återvända till livet.
En katt har nio liv sägs det och den är lilla har redan förbrukat två av dem. Vi får se hur det går med miraklet. Vi hoppas.
Ps det skulle såklart varit ett foto på kattunge istället för hundvalp men det lockade inte alls att ta en bild på en död kattunge och nr den sedan var levande igen var uppståndelsen så stor att ingen av oss ens tänkte tanken på fotografering. Inge katt på kort alltså men färgen är densamma i alla fall, för kattungen har samma färg som hundvalpen. Ds
