En stor liten valp
Dags för pemiärdag imorgon igen. För jakt med drivande hund på hjort och rådjur men inte minst fasanpremiär. Så nomadbilen har packats igen. Kläderna lagts fram och hundarna förberetts. Det är med delade känslor jag tänker på morgondagen, fasanjakt och roughshooting är min absolut roligaste jaktform och champagne till frukost säger jag absolut inte nej till. Men jag kunde varit mer förberedd på hundfronten, tränat mer och haft fler fågelsituationer innan vi hamnar i skottlinjen. De två senaste dagarnas träning har känts bra i alla fall, jag tror jag har Till på banan igen och med dagens två fina fasanstötar här hemma känns det bättre än vad det gjort på ett bra tag. Vi är taggade för uppgiften imorgon.
Eftersom jag blev lite mer ledig än vänta idag tog jag en eftermiddagspromenad med Pal och Besta, jag lånad med mig Wirre och gulliga Lillie med då slottsherren jobbade. Gulliga Lillie var på väg att bli äckliga Lillie en stund när hon hittade något mindre trevligt att rulla sig i men som tur var hann jag hejda henne. Jag hade med en gummiboll i snöre med som hundarna fick turas om att hämta i gräset på den oslagna vallen. Korta markeringar med ordning och reda och hög koncentration för en stunds mental gympa. Nyttigt. Wirre sitter som en vattenkammad skolpojk inför uppgiften tillsammans med de andra. Han ser och lär och hämtar bollar när det är hans tur. Imorgon blir han åtta månader. Han har inte tränats i att sitta stadigt i kast, inte alls faktiskt men han har fått en del vardagsfostran i flocken så som det blir när man är en stor syskonskara. Han vet att vänta på sin tur vid maten, stå i kö för att få hoppa in i bilen, vänta för att få hoppa ut ur bilen. Och han vet hur man promenerar med gruppen utan att dra i koppelet och att han ska vänta på sitt namn när de släpps iväg för att springa fritt. Alla de vardagsordningarna har gett en god relation till oss och utöver det lagt grunden inför själva träningen. Som med gummibollen idag, han känner igen rutinerna från vardagen och vet vad som gäller vilket gör att han prydligt väntar på sitt namn och sin tur här med. Naturligtvis är det här inget jag gör ofta och absolut inte mycket av och skulle han knalla så skulle jag inte korrigera honom utan låta det bero. Han är trots allt bara en liten rätt stor valp som ska få växa till sig och utvecklas i sin takt.
