”Ethology is the process of interviewing an animal, but in its own language” – Niko Tinbergen

Jag hade ambitioner idag. Texter skulle skrivas och material produceras men så blev det så där som det blir ibland just när jag faktiskt har tid till det jag vill, inspirationen försvinner. Bleknar och ger sig av och det blir inget vettigt gjort av det som skulle göras. Å andra sidan fick jag tränat några hundar istället och det är ju inte fy skam direkt. Nu till kvällen fick jag klämt ur mig lite text i alla fall. Inte den här texten för all del utan en annan. Trögt inledningsvis men allt eftersom jag knappade på kom orden över mig och texten tog form. Hyfsat nöjd ändå men lite irriterad på mig själv att jag inte tog tag i det tidigare under dagen. Ska sova på saken snart och korrekturläsa texten imorgon. Blir säkert en hel del att rätta och omformulera men nu är den i alla fall på gång.

Mycket annat är på gång med. På gång att bli klart. Carporten som blev en mindre maskinhall bland annat, imorgon tar snickarna ett sista tag vid den. Tror jag i alla fall, bygget borde bli klart då. Efter det återstår bara målning och betalning. Jag gruvar mig lite för båda delarna. Målningen lär få vänta tills våren i och för sig för årstiden tillåter inte utomhusmålning så den behöver jag inte tänka så mycket på. Däremot betalningen, den kommer vi bli plågsamt medvetna om inom kort. När snickarna är klara ska vi ringa hit elektrikern med, så han kan koppla in strömmen permanent till butiksboden plus fixa uttag och belysning i nya carporten. Kommer bli hur bra som helst när det är färdigt såklart. Jag hör redan framför mig hur kaffebryggaren puttrar på bänken i butiskboden och könner värmen och kaffedoften som möter oss när vi kliver in för en sammanfattning efter avslutat kurspass. Jag ska fylla på lagret med hembakade småkakor, lägga skumtomtar och chokladpraliner i skålar på fot och dekorera ytterdörren med en julkrans med och jag ser fram emot varje del av det. Granris på trappen utanför dörren också, och en rejäl kruka med en lien gran med glittrande belysningen utanför. Men först ska snickarna bli klara som sagt, elektrikern ska hitta hit och regn och blåst ska passera innan november tar slut och julen tar vid.

Julstämningen jag känner nu har förstås med vädret att göra, nuvarande väder, i två dagar har vi haft tät dimma och minusgrader och hela landskapet har täckts av rimfrost och iskristaller och luften har varit genomskinlig vit som innehållet i ett paket lättmjölk. Nära hundra procents julkänsla i det vädret. Sol var utlovat men den orkade inte ta sig igenom lättmjölksdimman här. Lite spånande och kuskigt med tjock dimma är det och under eftermiddagens unghundskurs såg vi plötsligt en rultig gestalt kliva fram ur skogen bredvid oss och trava i väg i dimman inte allt för långt från oss. Ett vildsvin. Som tur var hade grisen den goda smaken att ge sig iväg bort från oss. Det är sällan vi ser dem, grisarna, och särskilt inte så här mitt på dagen men visst vet vi att de finns och rör sig runt ikring där vi håller till. Jag gillar det inte men har till en viss del vant mig eftersom det kommit att bli ett slag vardagsinslag med vildsvin under senare år. Unghundarna skötte sig fint också med grisstörning, det var nog bara en av dem som kunde tänkt sig att springa efter grisen och kolla upp den lite men det blev det såklart inget med och när grisen väl försvunnit i dimman var det inga problem att skifta fokus och ägna sig åt apportering av dummie istället. Fint att se.

Nu har dimman slukats av novembermörkret och vi sitter inne i slottets värme och tar det lugnt. Vi har gjort det i stort sett alla novemberkvällar hittills och jag tror det varit nödvändigt för oss. Att få sitta ner på baken och knappa på datorn, läsa en artikel eller somna i fåtöljen framför en tv serie eller till musik i högtalarna. November har hastat förbi rasande fort tycker jag, inte ett enda uns av rastlöshet har jag hunnit känna och än så länge har jag inte fått nog av långa mörka kvällar. Vän av ordning påpekar att månaden inte är slut än och att några kvällar till återstår innan vi glider över i december. Så det finns ett visst utrymme för den där rastlöshetskänslan fortfarande, men jag har faktiskt svårt att tro att den ska hinna infinna sig. Wirre däremot verkar känna av lite av november mörkret, en ung hund i hans ålder är väl inte så där överdrivet förtjust i långsamma lugna kvällar inomhus direkt. Till skillnad från oss andra uppskattar han mer aktiviteter. Jag räddar upp det genom att gå ut i butiksboden och hämta in goda tuggben till honom. Tuggbenen ersätter givetvis inte fysisk aktivitet men det har han fått en rejäl dos av under den ljusa delen av dagen så tuggben som kvällsaktivitet känns helt godkänd. När han tuggat en stund blir han våldsamt törstig och tömmer vattenskålen så den behöver fyllas på. Medan han lapar i sig det friska vattnet tänker jag på hur väl vi känner våra hundar. Hur jag kan höra på ljudet när de dricker vatten vem av dem de är som dricker, hur nyanser i gnället om någon gnäller får mig att veta vem av dem det är och hur jag kan höra vem om kommer gående beroende på hyr trampdynorna slår mot golvet. Vi pratar om det ibland, om hur duktig hundar är på att läsa av oss och förstå vad som är på gång och till och med verkar förstå vad vi känner, hur de vet vad som väntar beroende på hur vi rör oss, vilka kläder vi tar på oss och så vidare. Samtidigt tänker jag att vi inte är så dåliga på det vi heller om vi tänker efter, eller känner efter rättare sagt. Hur vi också vet och kan höra vad hunden menar när den närmar sig oss, hur vi läser av dess kroppsspråk och minspel och förstår vad de vill och anar vad de känner. Så som det blir när man lever tillsammans och spenderar mycket tid ihop. Därför hörde jag alldeles nyss att det var Lad som drack vatten i rummet intill och att det är Lyra som gnager på en benknota. Däremot vet jag inte vem det är som bitit sönder den svarta plastgrejen som vad det än har varit inte längre är något mer än trasigt, så långt har jag inte kommit än att jag kan se på det sönderbitna vems tandavtrycken är. Men jag har mina starka misstankar i det här fallet ändå. Jag hoppas bara inte den misstänkte i fråga har för många svarta platsbitar i magen nu.