Ett eftersträvansvärt lagom
Vädret hittills i maj. Solen fortsätter att lysa, alla spjäll står på vid gavel och jag samlar in så mycket energi jag bara kan. Fast just nu känns effekten nästan den motsatta. Långa soliga dagar förpliktigar. Jag är tidigt ut och sent inne och rätt trött. Lightförkylnngen jag dragit på mig gör sitt till för det trötta med tänker jag. Valpen spär på lite till. Han är så charmig och rolig och verkligen världens mysigaste valp men visst blir jag lite trött av honom med. Av kaoset han orsakar i min väl invanda lugna rutiner och vanor. Bättre tider väntar, valpen blir större och jobbsäsongen lugnare och jag hoppas den ackumulerade solenergin ag släppt in ska komma till användning då.
Jag borstade Besta fötur, tog hundarna och kardan med ut i skogen och borstade till jag fick kramp i armen och hela marken var täckt av ljusgul underull. Hur kan det finnas så mycket päls på en och samma hund undrar jag. Så mycket att hon ändå ser ut som vanligt fast jag borstat undan en halv sopsäck med päls från hennes kropp. Hon verkade väldigt nöjd med resultat, rullade sig och sprang i åttor med svansen som ett frågetecken medan valpen smått förfärat tittade på och undrade vad det tog åt hans lugna nanny. Skenet bedrar förklarade jag för valpen, han ska bara veta vilken energi och kvickhet det finns i henne när det kommer till jakt på riktigt. När det blir allvar. Hon ör en annan hund då, en djupt koncentrerad, målmedveten och uthållig apportör som inte bangar för något för att komma åt fåglarna. Det ser lite annorlunda ut med hennes engagemang i den vardagliga träningen. Hon gör jobbet i jämn fin takt där med men inte alls med samma gnista. Men i lyckan efter att han blivit av med en hel massa päls, eller är det lättnaden över att slippa borstningen? visade hon upp kvickheten och farten hon faktiskt har när det gäller.
Det är full rulle med kurserna nu, som brukligt för årstiden. Vattenträningen har tagit fart på allvar och det tränas för provstarter i olika form och givetvis pågår den vanliga grundträningen och vidareutvecklingen för olika valp och unghundsgrupper. Det rullar på och som alltid när säsongen är som mest intensiv har jag svårt att hinna med något extra utöver själva det vanliga. DEt handlar mest om att hålla näsan över vattenytan nu och några veckor framåt. Med typen av verksamhet och arbete blir det oundvikligen lite av säsongsjobb, det är svårt att fördela arbetstimmarna ömt över hela året eftersom upplägget behöver dagsljus och hyfsade temperaturer. Det passar bra förstås, att ha mycket jobb utomhus den här tiden på året, få följa naturen på nära håll och få vara ”mitt i” när grönskan växer fram. En ynnest såklart. Ändå behöver jag påminna mig om det ibland, stanna upp och se mig omkring, inte bara trampa på och plötsligt inse att det är midsommar utan att jag begripit hur det gick till. Jag har fortfarande svårt att hitta balansen i det känner jag. Det är bara att inse. Att hitta det eftersträvade lagom.
