Förnuft x 3 + sova på saken= svaret

Vitsippor, vindstilla och vild valp. Så började dagen och så fortsatte den sedan. I tillägg av en sädesärla på skorstenen och sol från en klarblå himmel och lite till. Tänk de här första riktigt varma vårdagarna när ytterdörren(dörrarna) kan stå öppna och ute släpps in. Underbart.

Fast jag är trött, oändligt trött just nu. Det är våren och ljuset som gör att tempot ökar och en vild valp att se till men allra mest på grund av den intensiva jobbperioden jag är inne just nu i kombination med några ledsamma, energikrävande hund och människorelaterade händelser. Som vanligt kunde det varit värre och jag är snart på banan igen. Med siktet framåt ska skutan vändas rätt. Jag funderar på roliga saker med, det behövs som motpol till det andra. Planerar kurser bland annat, och filar vidare på det nya i övningsbankerna. Medlemskapet. Hoppas det ska slå väl ut. Ibland funderar jag över om jag har lagt en massa tid och arbete på något som kanske inte ens efterfrågas. Vi får se. Oavsett så har jag väldigt kul under resan när jag jobbar med det så det är värt arbetet oavsett vad det blir av det i slutänden tänker jag. För övrigt har en ekvation jag tar till när en idé griper tag i mig och pockar på att genomföras. So det här med medlemskapet. En liten utvärdering innan jag beslutar om jag ska gå vidare med den. Jag gillar att gå med hjärtat och magkänsla och det blir ofta rätt men det skadar inte att tänka några extra varv ibland. Hålla ner det impulsiva en aning, och om det är värt satsningen. Ekvationen är: förnuft, förnuft, förnuft och sova på saken. I ordet förnuft ryms också ekonomi. Det ska vara genonförbart på alla plan. Inte enbart känslomässigt. Känns idén och tanken lika stark efter det så tar jag den vidare. Det är nästan märkligt att det kan ha så stor effekt men det har det på mig i alla fall, beslut tagna efter att jag räknat på den ekvationen blir idén väl grundades och landar rätt.

Tweed, den vilda valpen, sover vid mina fötter just nu. Han har energi den. Mer än tidigare valpar tror jag, eller så är det möjligen jag som är tröttare. Det är härligt att se honom och jag myser lite över energin för jag vet att den kommer att komma väl till pass i framtida arbete. Just nu är den lite enerverande dock, för hans och min energinivå tajmar inte direkt. För övrigt har han vuxit några centimeter till, så pass att han utan vidare kommer upp i soffor och clubfåtöljerna. Fort går det med. Står grindarna öppna kör han en bana runt murstocken genom rummen, sladdar förbi soffbordet, kastar sig upp i den lilla soffan vidare över till den stora soffan, hoppar från armstödet ner i golvet och sladdar vidare in genom köket, tar sats och landar på fårskinnsfällen i clubfåtöljen. Om han inte av bara farten hamnar i fönstret bakom. Herregud. Det är tur att ute finns tänker jag. Och att vädret är okej. Men nu sover han sött som sagt, han gör det mycket med som tur är. Sover och växer. Jag njuter av lugnet och skriver. Vi laddar båda våra batterier men på lite olika sätt.