Från skiss till sekatör
Jag såg en så makalöst vacker engelsk trädgård idag, Fylld till bredden av prunkande perenner i allsköns färger, vildvuxen men ändå organiserad. Inte behövde jag åka till England för att uppleva den heller, det räckte med en tur till Alingsås och Nolhaga park.
Så galet mycket blommor på liten yta i alla färger och former. Nu vill jag trädgårdsmästra på heltid, omvandla delar av slottsträdgården till en engelsk trädgård smockfull med vackra perenner. Utrymmet finns, marken är där och jorden väntar. För egen del väntar jag bara på tiden, den som inte vill räcka. Till det en lotterivinst på så där femtio tusen för det är vad jag tror investeringen landar på. Minst. Förmodligen det dubbla och lite till för när jag ändå är igång skulle jag vilja anlägga en naturdamm också. En som filtrerar vatten så jag kan bada i ena avdelningen. Fast då får jag nog lägga till en nolla till de femtio om det ska gå i lås. Jag har fått en ny bok med, från Skiss till sekatör så trädgårdsinspirtaionen är på topp.
Ett sätt att finansiera det kan vara att föda upp doodles. Två kullar om året eller så. Som hobbyverksamhet. Råkade hamna två bord bort från fyra pratglada damer med två hundar på ett café efter den engelska trädgården. De pratade så pass högt att vi överhuvudtaget inte behövde anstränga oss för att höra samtalet, däremot var det svårt att undvika det. Jag tänker att det var lite märkligt igen. Med slumpen. Att världen är liten och slumpen stor. Hur sannolikt är det att gå på café och hamna intill pratglada damer som uppenbart sysslat med hunduppfödning och föreningsverksamhet i samma klubbar som jag alla fyra och dessutom fött upp spaniel och golden retrievers. Fast utställningsvarianten. Allt det där vet jag om dem nu utan att känna dem alls. Jag vet också deras åsikter om doodleavel, uppfödning i allmänhet och goldenuppfödning och linjeavel i synnerhet. Och jag vet vad de tycker om olika veterinärkliniker med, och om enskilda uppfödare, vilka som toppat listan vad gäller matadoravel och att en väninna till en av dem tog två doodlekullar på sin goldentik för att betala av en del lån utan att betala skatt för det. Det sista hamnar väl under rubriken oseriöst och aningen irriterande. Det förstod jag att de här damerna tyckte med. Men snabba pengar in blir det, det går inte att förneka. Så kanske bör jag lägga till ordet smart till oseriöst och irriterande med.
Att lyssna på de här damerna var ungefär som att scrolla i flödet i sociala medier och överösas av massa information man egentligen inte behöver ha. Information och intryck att behandla och sortera till ingen nytta. Visste ni till exempel att det kan ta upp emot tjugo minuter innan vi återgår till fullt fokus efter att ha skiftat mellan arbetsuppgiften, mailkorgen och sociala medier när vi jobbar. Det tar lång tid att återuppta ett brutet fokus. Jag tänker på vad det kan innebära i hundträningen om vi tillåter oss att flippa på mobilen under tiden vi tränar, eller plockar fram den för att fota eller filma under arbetet. Hur dåligt det egentligen är eftersom vårt fokus behövs där det ska vara med så lite störning som möjligt. Givetvis tar tankarna det vidare till hundar med, till förståelse för vad störningar kan göra för en hunds inlärning och varför vi tjatar om att man ska träna så störningsfritt som möjligt i inledningen. Hundars hjärnor är i och för sig inte människors hjärnor men det finns absolut tydliga likheter i vissa avseenden. Dessutom drar jag det vidare och tänker på en mer färdigtränad hund när vi kommer till situationer som att hålla området i slutet av en dirigering. Hur svårt det blir för hunden att återuppta sökfokus och jobba koncentrerat efter att vi gått in och stört. Vilket vi gör alldeles för ofta för att vi är så måna om att hunden ska hålla exakt det området vi tänkt och inte springa varken för stort eller för fort. Hur varje visselsignal och påverkan från oss i fel läge tar hunden allt längre från koncentrationen i sökarbetet. Hur vi riskerar att göra dem ineffektiva och osjälvständiga med alla skiftesändringar mellan stopp och närsök där vi väntar oss att de prydligt och effektivt ska växla emellan samarbete och självständighet utan att det ska kosta något.
Det är bra att ha förståelse för varför många av oss sliter med att få hundarna att hålla ett område effektivt, vad det är som gör det så klurigt och vad vår roll för utfall och resultat är. I sammanhanget är det då också bra att tänka på hur man bäst kan förbereda hunden för uppgiften, hur övningar kan byggas för att stärka och utveckla och få fram det där energiska målinriktade närsöket utan att hunden blir osjälvständig och ber om hjälp eller tvärtom tar till benen och springer hem apporten. Som vanligt spelar gener en viss roll i det hela också, den medfödda mängden jaktlust och sådana saker går inte att bortse från. Vissa hundar har det mer i sig och det gör träningen enklare och mer självklar . Men träningen spelar till med såklart. En stor roll till och med.
