Gammalt och nytt
Jag har svårt att få fatt i orden ikväll, orden jag vill ha ner i det här blogginlägget som var så klara och tydliga i morse. Det stör mig lite med mitt kvällströtta, att jag inte klarar att hålla fokus så att stunden på kvällen med te och text som jag längtat efter mer eller mindre hela dagen inte blir vad jag tänkt. Irriterande.
Teet är på plats i alla fall. Chokladteet. Den brunglaserade handgjorda Japanska muggen är fylld till bredden men det syns inte för teet och muggens färg flyter ihop i en brun helhet. Lite förvirrande faktiskt för det är svårt att se hur mycket te det är i muggen. Således stor risk för missbedömningar och att teet rinner över eller skvalpar ut och hamnar någonstans där det inte borde vara. Än så länge går det bra i alla fall, teet har hamnat rätt. Jag jobbar lite med ett nyhetsbrev medan jag väntar på skrivinspirationen, fyller på text med kommande nyheter i det lilla hundföretaget. Om kurser och medarbetare och sådant och om inte alltför lång tid lär det landa inkorgen hos dem som tecknat prenumeration på det. Det finns några andra nyheter med, sådana som det inte kommer stå om i nyhetsbrevet. En av dem är att Lakrits fyller tolv år nu på torsdag. Gamgubben. Jag bläddrar bakåt i minnet, letar och inser att det vi inte haft många hundar tidigare som fyllt tolv år. Många hundar har vi haft men inte många tolvåringar. Knappt någon alls av olika skäl. Så det blir till att trampa obruten mark för oss framöver, känna oss för hur det är att ha en lite förvirrad, genomsnäll go gubbe i flocken, en som inte gör en fluga förnär men har en sällsynt förmåga att stå i vägen när en ska röra sig från ett rum till ett annat eller ut ta sig ut genom en dörr eller så. Reaktionsförmågan hon nästantolvåringen är inte hundra så att säga. Han är annars i god form tycker jag, pigg och glad och fortsatt rörlig och med lite god vilja nästan smidig. Särskilt många gråa hårstrån har han inte heller men ögon är lite dimmiga och framtassarna har liksom tappat sin spänst och hans tidigare hårt knutna ”kattassar” flyter numer ut över golven så tårna spretar. Han verkar inte störas av det alls men vi ser hur åldern och arbete tar ut sin rätt. Tänk så många steg de tassarna burit honom genom livet, i vardag och arbete, i kyla och värme. Och så länge det hållit. Vi hoppas såklart att de ska hålla länge till, att hela han ska hålla länge till men man vet ju aldrig med tolvåriga hundar. Vi får ta en dag i taget och vara glada för varje dag vi får.
En annan nyhet är det där framtidshoppet jag nämnde som hastigast igår. Söta labradorvalpen ”Isla” som vi samäger med Emma-Sophie. Går allt som vi vill och alla stjärnor står rätt på himlen, om alla om landar där det ska och alla annat som ska klaffa stämmer så är planen att vi ska kunna fortsätta vår labradoravel med hennes hjälp i framtiden. Men lång resa dit så det tar vi senare. Helt oavsett så kommer det bli roligt och spännande att följa henne och Emma-Sophie framöver. Isla är förövrigt lillasyster till Pal och hon har Lakrits linjer på pappas sida så många av våra favoriter återfinns i hennes stamtavla, men framför allt är hon en egen unik liten individ som ska få växa till sig i sin egen takt helt oberoende av vad hon har för släktingar i stamtavlan. Vi hälsade på henne igår som sagt, jag kunde(såklart) tagit henne med hem direkt, utan tvekan. Men nu skulle jag ju inte det för hon är Emma-Sophies.
