Ge f..n aldrig upp
Sommaren är verkligen här, ljuvliga juni breder ut sin grönska runt oss och årets första sommarläger har gått av stapeln. Med ett väder långt bättre än utlovat drillades hundar och förare i det magiskt vackra sommarlandskapet på Ulkeröds gård. Vilken plats att vara på! Eftersom kvigorna var i rätt hage fick vi dessutom möjlighet att lägga upp en av dagarna på en del av jaktmarken som är så vacker att man nästan tappar andan en liten stund. Utmanande är den med det fick både hundar och förare känna på. Med det och lyxigt goda luncher i restaurangen och vädret på vår sida kunde vi inte önskat något mer. Utvecklande övningar blev det med, stundtals svårt i de tuffa terrängförhållandena och övergången emellan land och vatten och andra terrängskiften gjorde att det blev lite ”slitigt” ibland. Lite skämtsamt blev kursdagarna motto det en annan kursdeltagare hade tryckt på sin t-shirt som han visade på en kurs i förra veckan ”Ge fan aldrig upp” , och det var det heller ingen som gjorde. Här fick både förare och hundar visa prov på tålamod och uthållighet för att lösa uppgifterna som efterliknade situationerna som kan uppstå i marken på höstens fågeljakter.
Förutom hörligt läger så var det den där oron igen. Oro över skitsaker. Jag undrar hur mänga småjävlar jag målat upp på väggarna genom åren. För det är ju så man gör. Tänker det värsta. Det är väl någon form av skyddsmekanism förmodar jag. Verkningslös dessvärre. Dessutom är det väldigt onödigt att oroa sig onödan för det är sällan det visar sig vara så illa som man trott och det tar kraft. Med oron. Men så finns det de där tillfällen när det visar sig att småjäveln man målade upp på väggen var rätt och även om det förmodligen bara är en på tusen eller något i den stilen räcker det för att göda och måla upp småjävlar på väggen för lång tid framöver. Jag hade ett sådant tillfälle för en kort tid sedan där det visade sig att jag hade rätt när jag målade f..n på väggen, att oron var befogad och en söt och fin unghund finns inte längre och det gör så ont när jag tänker på den lilla hunden och hennes familj och jag önskar från djupet att jag hade haft fel.
Just nu oroar jag mig för att min valp är sjuk han med. Jag ser symtom som troligen inte finns överallt, iakttar och överanalyserar och småjäveln jag börjar måla upp på väggen växer sig allt större. Valpen vet inget om det, oro känner han inte till. Han är pigg och glad och vild och släpper loss all sin uppdämda energi över köksgolvet. Det fanns en gång en tanke här om att valpar ska leka utomhus och att det ska var lugnt och stilla och leksaksfritt inomhus. Jo jag tackar. Det kan möjligen vara en av de sämre idéerna jag kläckt ur mig för den är totalt ogenomförbar, i alla fall med valpar med gry i, de där med vilja och upptäcks lust och batterier som fylls fort med snabbladdning. Ett enda undantag kan jag komma på att vi haft bland alla valpar, kanske två, det ena undantaget ar labradortiken Min som sov sig igenom sitt förtsa halvår bakom min rygg i clubfåtöljen, det andra var vår första labrador från kennel Searover, Larsson, han var som en liten porslinshund de första månaderna, lugn, öm och ömtålig ett tag innan han tog vart. Alla de andra har haft energi och behov av att få utlopp för den. Inte bara utomhus. Tweed drar ur det sista ur batterit inför natten just nu, det smäller i väggarna i köket när han var runt med en sopborste med ragg förvandlad till ett aggressivt vildsvin som han ska måste övermanna. Han hystr det arga vildsvinet, kastar sig över det, ruskar om det och slänger det högt i luften innan han greppar det igen och springer ärevarv med bocksprång stolt över vad han klarat av. Jag har ingen nanny till honom just nu. De har fått ledigt. Försöker klara av honom själv. Det går sådär med den saken. Han är lite svårare att muta än vad Wirre och Pal var för han är inte så noga med ätbara saker som de var med en kong fylld med mjukmat eller ett tuggben. Det är inte så viktigt med sådant enligt Tweed. Han leker hellre, gärna med mig men ensam fungerar bra med tycker han, gärna springlekar med högt tempo och tvära kast. Precis vad jag önskar för lugna ehgaliga inne kvällar som sommarregnet strilar utanför.
