Handle with care
Det står så på en etikett fastsatt på en låda med ömtåligt innehåll. Handle with care. Jag tänker att det borde sitta en etikett med samma text på hundar också, och en på människor med för all del. Alla förtjänar bli ”handled with care” och det tycker jag är något mänskligheten i allmänhet borde tänka på lite mer.
Vintern verkar ha kommit för att stanna ett tag, om väderappen har rätt. Snön har yrt här ett bra tag nu och den fortsätter yra och alla tre kurstillfällena fick ställas in den här helgen. Det är inte mycket att säga om det mer än att det är sådant jag räknar med när det gäller vinterträningar och att januarivädret för en gång skull är något som kan liknas vid normalt januriväder. Ljust och vitt blev det på köpet. Och rent. Jätterent. Trädgården genomgick en förändring med så istället för att se vissen och lite skräpig ut blev den julkortsvacker. Mitt under den värsta snöyran fixade jag ihop sommarens läger och publicerade dem på hemsidan. Avlägset och aningen fel med sommarplanering nu men ändå härligt att tänka på sommardagar då slottets dörrar står på vid gavel och hundarna tränas ljumma sommarkvällar. Nu ligger de ut alla sommarläger, fem stycken blev det med lite olika nivå och inriktning. Jag ska inte tänka på sommarläger mer just för tillfället tänker jag för jag ska försöka vara i nuet, carpe diem och allt det där, och ömsint ta mig an vintern, acceptera snöfallet, kylan och de ändringar det medför i min planering och tänka att de ger mig en makalös möjlighet att öva på flexibilitet och anpassning. Ha! Snön kommer såklart med massa nya möjligheter med, jag har bara inte räknat ut riktigt vilka än mer än skidåkning men det faller direkt eftersom jag inte har några längdskidor längre. Fast jag minns faktiskt en vinter för några år sedan, kanske sex, sju år sedan sådär då det kom en hel del snö, jag åkte inte skidor då heller men jag använde snön för att träna linjer mot stående apporter med gula Bäst. Jag körde solfjädrar och omvända solfjädrar ute på fältet och skickade om och om igen till de stående apporterna. Jag fick verkligen hål på något i träningen med Bäst den vintern genom de övningarna i snön. Kanske ger den här vinterns samma möjligheter och liknande resultat för någon av de andra hundarna? Inte samma resultat för samma blir det aldrig, men liknande. I bästa fall.
Instruktioner i kylan
Wirre tycker snön är jättekul, fast den första morgonen när snön kommit var han misstänksam när dörren öppnades oh han skulle kliva ut i det vita. Med en tvärnit på tröskeln och uppspärrade ögon tittade han ut på snön innan han försiktigt satte ner ena framtassen. Sedan så. Full rulle i snön. För tillfället är Besta hans allra bästa lekkompis tätt följd av lilla Till, de har uppenbart tagit över rollerna som lekkompisar nu, skönt för Lass tänker jag som har fått stå ut med sin stora lillebror lite väl mycket. Han är intensiv och livlig Wirre så han vill helst leka eller retas med någon hela tiden. Tur att det finns några kompisar i flocken som inte misstycker. Han leker väldigt gärna med Pal med, de leker på lika villkor och har väldigt roligt men för att Pal ska släppa loss i leken krävs att ingen av de andra vuxna hanarna eller Queen Lyra är med ute. Han har allt för stor respekt för dem för att ge sig hän i leken ordentligt.
Förresten var Pal och jag med på en träning slottsherren höll för ett par av våra valpköpare häromdagen. Träningens fokus var ”hålla området” och noggrant letande. Utmärkt träning för Pal och så kul för oss att få hänga med på ett hörn. På eftermiddagen gick slottsherren och jag en sväng runt fältet med alla hundar och då var Pal snabbt tillbaka till ett av närsöksområden och fann en kvarglömd tennisboll. Minnet är det då rakt inget fel på. Hans minne. Nu i kväll gick vi en runda runt samma fält igen, snön lyste upp så vi inte ens behövde pannlampa. Skönt! Säkert tio centimeter snö har lagt sig när nu och på visa ställen har vinden drivit ihop snön så det är betydligt mer. Pal for iväg till ett av närsöksområden igen, minnet är det som sagt inget fel på och inte motivationen heller. Otroligt nog hittade han ännu en kvarglömd tennisboll gömd i gräset dessutom med snötäcket ovanpå. Imponerade över hur han kunde känna vittringen av bollen. Hundnosar är verkligen förträffliga. Hundars nosarbete och förmåga att jobb med vittringen är också något som behöver en dos av ”handle with care”, från oss tänker jag. Särskilt de unga hundarna behöver få utveckla sin förmåga så mycket som möjligt utan att vi lägger oss i. För när vi lägger oss i gör vi det nästan alltid på bekostnad av hundens självständighet i letandet. Även om det inte alls var det som var vår avsikt.
