Hippopotamus
Lugn lördagskväll. Wirre tuggar ben och övriga hundar vilar eller sover. Ungefär som vanligt med andra ord. Kompakt december mörker ut men stjärnor och ljusstakar lyser upp i slottets fönster. Inget vinterväder i sikte för tillfället. vi har grått, disigt, vindstilla och milt och det är helt okej. Passar utmärkt för hundträning och så tycker jag det är skönt att inte behöva frysa.
Skrev för någon vecka sedan att vi knappt ser några möss längre. Troligen mycket tack vara den hemliga kattfamiljen. Men igår satt det en lite rackare i en fälla på övervåningen. En mus inte en katt. Inte i den nya elektroniska superfällan som ska vara enastående effektiv utan i en gammal oladdad slagfälla i plast som blivit kvar. Intressant. En liten mus med ljus undersida. Jag kommer aldrig ihåg vem som är vem av skogsmöss och husmöss, vem som har den ljusa undersidan? Senare skulle slottsherren flytta gräsklipparen med, åkgräsklipparen som blev placerad på baksidan intill växthuset edan carportbygget pågick. Nu skulle den köras tillbaka och in under tak. Det fick ske i pannlampans sken eftersom de ljusa timmarna inte räcker till allt. Klipparen startade piggt men med ett splash. En musfamlij hade hunnit bygga bo i fläkten, ett helt okej boställe till dess att motorn startade. Musen som satt inne i fläkten hann nog inte reagera överhuvudtaget, därav splaschet, men en annan familjemedlem som uppenbart inte var inne i fläkten just då hann undan och klamrade sig fast på grillen. Den lever inte heller längre eftersom slottsherren gjorde det som måste göra med små möss som bygger bon på olämpliga stället. Händelsen var både grym och lite komisk, hela gräsklipparen stinker muskiss och en hel familj är utplånad. Det där sista känns lite sorgligt tycker jag men tyvärr är det så det kan gå med husockupanter som inte meddelat någon att de ockuperat.
Ett kort träningspass i skymningstimmen med Besta och Lillie och slottsherren hann jag med idag. Besta var på hugget, hon är särskilt på hugget när slottsherren är med, det träningstillfällena är roligast och hon växlar upp flera nivåer i intensitet då. Han har den inverkan på henne. Svansen går, hon springer utan tvekan, fort och letar målmedvetet och effektivt. Det gör hon nästan alltid nu för tiden faktiskt, fast det blir en växel till när slottsherren är med. Hon har blivit mer motiverad och betydligt säkrare. Fortfarande kan det låsa sig lite i dirigeringarna ibland och då behöver hon betänketid men det är en annan attityd i henne nu. Vi kom att tänka på det idag, slottsherren och jag, hur vi kallade henne flodhäst när hon var mindre, ”lilla Hippo”, för hon var lite knubbig och klumpig i sitt rörelsemönster och aningen oengagerad vad gäller tygpåsarna. Det ser vi inte mycket av nu förtiden, hon apporterar mer än gärna även tygpåsar med stil och är nästan atletisk. I alla fall i hennes mått mätt. Jag håller fortsatt en hög nivå av memorie träning med henne, feelgood och lyckade repetitioner, vissa träningspass utmanar vi ordentligt men de flesta består av många lyckade repetitioner med bara få fel. Jag har tyckt hon behövt det för att bygga engagemang och självförtroende och det har visat sig vara en bra väg med henne. För mig med tror jag, för jag behöver utmaningar men också en stor dos feelgood för att hålla inspirationen och träningslusten uppe. Jag fungerar bäst så.
Häll på att glömma te recensionen men här kommer den: Glöggte i lilla kalendern, jag upprepar mig igen..chaiteer är inte mina favoriter men glöggte är ändå glöggte och den här tiden på året sitter kryddningen fint. Tre och en halv av fem koppar i betyg. Kvällen sedan, en jubileumsblandning från stora kalendern med persika, mango och mousserat vin. Fruktigt och blommigt, mycket blommigt. Halleluja! Fem av fem möjliga.
