I mörkret vilar ljuset
Tjock dimma idag. Väldigt tjock. Dåligt med dagsljus med andra ord. När synen begränsas skärps andra sinnen, vingslagen från korparna hördes långt innan jag såg dem när de flaxade förbi i det täta. Igår var det ljusare, till och med en mager strimma sol och mer sol ska det bli i julhelgen. För övrigt har det vänt nu, det mörkaste har passerat och sedan tre minuter över fyra på eftermiddagen går vi mot ljusare tider. Jag hoppas och önskar att det gäller världen i stort och inte bara dagsljuset.
De sista dagarna har vi pysslat med lite av varje av sådant som hör julen till. Slottsherren har tagit in granen och klätt den till julmusik och stekos eftersom jag trillade en väldig masas små julköttbullar samtidigt. Jag griljerade den ekologiska julskinkan från Gotland med och när det var klart provåt vi allt medan vi tittade på den stiliga julgranen. Slottet luktar av stekos men doften av gran och hyacinter dämpar det rejält. Den här granen, en vanlig fast ovanligt tät svensk rödgran doftar ovanligt mycket tycker jag. Jämför med tidigare granar. Eller så är det något som förbättrats med mitt luktsinne på senare tid. Trevligt med grandoft är det oavsett. Jag är lite nyfiken på hur många små djur som bor i granen och har kommit med in, den är så tät så det skulle kunna kryllar av insekter och annat längs stammen utan att vi skulle kunna se det. Det gör det kanske med. Bor massor av dem där. Hur det gått med den lilla musen som flyttade in innan granen kom vet jag inte, men den har inte fastnat i någon av fällorna än, så pass vet vi. Jag har en liten tanke om att Till har fångat den. Hon lekte med något i bädden under trappan, något som hon ruskade och kastade hit och dit och sedan tog med sig ut. jag tänkte inte så långt att det kunde vara musen just då, jag tänket inte på den alls utan mer att det var någon tuggbensbit eller kanske en av alla nässelfjärilar som krupit far ur väggarna och fallit döda ner på golven en efter en efter några dagar. Det var först senare som det slog mig att det kunde varit musen. Eftersom den inte fastnat i fällorna och inte heller synts till. Inga små nya muslortar har dykt upp heller. Man kan ju alltid hoppas.
Familjer brukar samlas runt jul och det gör också delar av vår. Besök från Stockholm har anlänt och vi gjorde en hastig light städning av golven i all hast innan det blev gemensam middag och saffransbullebakande. Sedan fick vi stöda golvet igen. Julen känns officiellt inledd hos oss nu. Vi har tagit oss till med hundarna med, träningspass med dem två och två och så köpte vi in oss på ett par timmars egen jakt med cockrarna. Det bästa av det bästa är det att få jaga med hundarna så dr i det småskaliga. För vår egen del och våra egna hundars del utan krav på att prestera fågelsituationer för andra skyttar eller provdeltagare. Det är kul det med förstås, att vara med i de sociala sammanhangen runt jaktdagarna en de här egna stunderna för bara oss och hundarna i fågelmarker är oslagbara. Slottsherren gick med Lad och han jagade fint och stabilt genom hela marken och presterade många fina stötar stadigt och tryggt, mest hönor (som inte ska skjutas)men en tupp fällde slottsherren över honom. Kul!
På tefronten var det Nissens frukost te i morse. Ett enkelt te av english breakfast typ. Sjukt uppskattat av mig efter alla smaksensationer senaste veckorna. Särskilt sådär på morgonkvisten. Högt betyg i all sin enkelhet. En fyra av fem. Efter all mat och alla lussebullar igår kväll blev det Studio 54, ett svart lyxigt te med jordgubbe, champagne och grädde och trots att jag var trött och mätt gick det inte att ge teet något annat en fem av fem koppar i betyg. Ett te för mig helt enkelt. Glammigt och gott! Nu ikväll har jag Apple crumble i muggen, sötsyrligt äpple i kombination med citron, kanel och vanilj. Gott! fyra av fem koppar för det med. Nu återstår inte så värst många dagar av kalendrarna så snart är det slut på både teer och recensioner. Som tur var hade Stockholmsbesöket med sig största påsen, fem hekto, av mitt favorit chokladte från den lilla butiken i huvudstaden så jag lär klara mig ett tag. Utöver det hade de också med sig flera fina teer från Kina och Indienresorna så jag lär ha gott te att dricka långt fram i år. Tevintern är räddad. Härligt!
