I varje näts mitt

Fuktig morgon efter nattens lätta regn. Svalt och skönt i det blöta gräset i åkerkanten. Gummistövlar och hundar och tusentals spindelnät vars väv syns tydligt med daggdroppar mot soluppgången. Jag försöker fota, fånga magin med ljuset och de den tunt vävda tråden men det bir inte så bra som jag hoppats på. jag går förbil ett oändligt antal nät vävda emellan nervissnade grässtrån och några går jag rakt igenom fast jag försöker undvika det. Hundarna tar ingen hänsyn till spindelnäten såklart och de verkar inte bry sig över att få hela ansiktet tät av de klistriga trådarna. Jag undrar om det sitter små spindlar och svär irriterat över hundarna som förstör när de precis blivit klara. För de har verkligen det. precis blivit klara. För i varje vävs mitt sitter det en spindel när jag tittar efter. Precis i mitten och slutet av väven. Eller är det början? Jag har inte sett det så tydligt tidigare, att spindlarna sitter exakt i mitten samtidigt. Är det spindlarnas tid så här i början av september eller kanske spindlarnas morgon. Lyckades jag pricka klockslaget då alla spindelnät vävts och blivit färdigställda och upprepas den här proceduren varje morgon vid samma tid fast jag missat det förut? Det finns mycket att fundera över.

Jag funderar över Lyra med. varför hin plötsligt står och gapskäller rätt ut i tomma intet i hundgården tillsynes övertygad om att hon blivit kvarlämnad och övergiven fast de andra hundarna är med och jag är här inne. Tror hon att jag åkte med slottsherren till jobbet och glömde de vanliga ordningarna och hennes rutiner. Hon här så dåligt nu för tiden och ibland undrar jag om hon skäller för att hon inte hör eller om hörsel lurar henne så hon skäller för att ljuden blir annorlunda. Ho står vid grinden och skäller medan hon går små cirklar. Jag går och hämtar henne. Då tystnar hon och blir lika glad som om jag hade varit borta en hel dag. Jag bjuder på det. Struntar i att troligen inte borde uppmuntra hennes skällande genom att hämta henne utan tänker istället att hon kanske behöver det. Mitt stöd och tydliga rutiner nr hon är lite äldre och eventuellt aningen förvirrad. Henne lugnar hon ner sig direkt, viftar fint på den lilla svansen och meddelar mig att hon ligger bar inne i köket resten av dagen. Förresten kan hon tänka sig e liten dentalstick också, lite frukosttugg när hon ändå är inne p plats liksom. Självklart säger jag och ger henne tuggstickan. Det gör ju gott för tänderna med tänker jag.

Vi har andjakter ett par dagar i veckan nu, Det är den tiden nu. Besta får bekänna färg och gör det utan tvekan. Som jakthund är hon superb. I år när vi har Pal med som lärling märker jag att hin taggar på lite extra. Konkurrens tänker jag, risken att jag skickar honom istället för henne. Hon trycker sig in vid mitt vänstra ben för säkerhets skull, fast jag bett henne sitta kvar och sådana saker. Hon till och med knallade på en and som landade intill henne sist. Jag gillar att se och känna hennes iver men håller hårt på reglerna ändå. Hon måste vänta på sin tur och knalla är aldrig någonsin okej. Pal ör en läraktig elev. Han hanterar jakt situationen bra, sitter lugnt och tyst vid sidan och får några utvalda passande uppgifterna tilldelade sig emellanåt. En vattendirigering sist, och ett eftersök på en skammad and ner i ett bräske vid ett dike. Jag gillar verkligen hans förmåga att vara cool i huvudet trots sin höga intensitet och livliga temperament. Jag ser också hur han självmant hanterar situationen genom att lägga sig vid mina fötter när han tycker det blir lite mycket. Att ha en ny unghund med sig in i jaktens värld är något av det bästa jag vet och för min del tycket jag det blir den bösta introduktionen när jag kan ta med den unga tillsammans med en äldre trygg hund som kan göra det viktiga jobbet medan den unga ser på. Det är en förberedelse i det förstås. Många timmar på hemmaplan med enskild träning för dem båda och sedan träning för dem tillsammans där de turas om med att apportera och sitta passiva. Så den situationen är Pal van vid sedan tidigare, det är själva jakten som är det nya. Själv försöker jag vara lite av spindeln i nätet på våra jaktdagar, för mina hundar, den som väver samman, övervakar och håller sig i mitten.