“If you deply observe, everything is your teacher”-Buddha

Jag vet att det är onödigt att skriva det. För det blir nästan tjatig med all denna upprepning. Men dagen på Boda var precis lika fin som vanligt. Ni vet. Supertrevliga människor, superduktiga hundar, supergod mat och superservice. Och så vädret då. Septembers allra bästa. Kylig klar morgon med frost, årets första, varm sol på dagen och svaga vindar. Det fanns överhuvudtaget inget att anmärka på någonstans dessutom fick vi se ytterligare skådespel av tranor på väger söder ut. Stora skränade röriga flockar som cirklade uppåt med uppvindarna och sedan formade sig till traditionella flyttfågels “y’n” när de kom upp på höjd. Magnifikt. Om jag inte hade så många hundar att titta på nere på marken hade jag kunnat bli fågelskådare idag. Med efterföljande nackspärr.

Det är så lyxigt att hålla kurs på Boda, utmanande marker, lunch och fika serverat av Anna så jag kan ägna mig enbart åt själva kursandet och deltagarna. Så glad över vårt samarbete. Johan som funktionär hela dagen idag med. Ännu mer lyx. Tusen tack. Bara tio minuters körtid till Boda med nomadbilen så är vi framme. Mina hundar brukar åka med om inte slottsherren av någon anledning är hemma och kan ta hand om dem. De åker så bra där bak i nya bilen, har gott om utrymme och bekväma liggplatser. Visst, det händer inte så mycket kul för dem under de här jobbdagarna men de är med och det uppskattar de, lite mingel och rastning i pauserna blir det med och Pal och Besta får turas om att vara med ute som demohundar i att sitta oh vänta och eventuellt lite störning. Jag tänker att det är nyttigt för dem att vara med ibland, i lagom doser. Framför allt tycker jag om att ha dem med mig. Kanske är det mest det. En fin dag blev det idag som jag skev tidigare. Fin och lärorik. Det finns verkligen alltid något att lära genom att studera hundar i arbete och hundar och förare när gemensamt tar sig an uppgifterna. Alla något att lära av varandra tänker jag, ung som gammal, ny som erfaren, alltid finns det något att hämta om man har ett öppet sinne och ger sig tid att observera.

Hemma i trädgården observerar jag att sommarblommarna är på väg att ge sig. Så vackert de blommat för oss precis hela sommaren och långt fram i september men nu börjar det ta på dem. Det har verkligen varit en gynnsam sommar för blommorna i år förutsatt att jag kommit ihåg vatten och gödning och det har jag. Men nu börjar inte helt oväntat gå utför och jag står och väger lite om det är dags att släppa taget om dem, inse att säsongen är över och sluta vattna dem. Eller inte. Fast efter den här första natt frosten tror jag inte jag behöver fundera så mycket mer, det är läge att trappa ner och börja tänka i banor mot ljung, pumpor och ljuslyktor istället. Men som vanligt tycker jag det är jobbigt med avsked och att släppa taget så de får nog hänga kvar ett tag till i alla fall.