Inget överträffar verkligheten

Vi har passat på mycket hittills den här sommaren. Passat på att äta väldigt många rabarberpajer eftersom vi har nästan ändlöst med rabarber i vår pallkrage. Nu passar vi på att äta jordgubbar och glass, jag mest jordgubbar och slotterren mest glass. Köpta i affären båda jordgubbarna och glassen. Och ikväll har vi passat på att träna markeringar ute på det stora fältet utanför slottet. Fält i träda ger oändliga möjligheter och det vill man inte missa. Såklart. Nu passar vi på att njuta lite extra av junis sista kväll med ytterligare en skål jordgubbar med lite glass. Chokladte till det för min del. Njutbart!

Om ett tag får vi nog passa på att äta blåbärspaj men det ser onekligen lite mörkt ut på blåbärsfronten så det lär nog inte bli så många blåbärspajer. Inte om vi ska plocka bären på hemmaplan i alla fall. Jag försöker passa på att njuta av den sista valptiden med Tweed med, för snart är han stor. Inte mig emot egentligen för allt blir så mycket lättare när de blivit lite större men jag vill förstås inte gå händelserna i förväg eftersom jag vill ta vara på varje enskild dag. Möjligen har jag lite för hög ambitionsnivå med det.

En råget med två små kid syns bland all baldersbrå på fältet som ligger i träda. Pigga skuttar de fram intill henne och jag blir glad att se att de klarat sig från räven båda två. Ingen självklarhet tänker jag och minns en gång för väldigt längesedan när en räv tog ett kid framför ögonen på mig och kidet skrek och jag skrek. Beordrade schäfertiken att sitta medan rådjursmamma sprang i motsatt riktning och jag sprang efter räven och faktiskt fick den att släppa kidet. De återförenades sen, mor och barn, och jag vill tro att allt gick bra. Att kiden överlevde stressen händelsen innebar och bettet från räven. Naturen har sin gång och förmodligen är det bäst att inte lägga sig i men det är svårt att låta bli.

Så här i sluttampen av arbetsterminen, med bara ett par veckor kvar till semestern, försöker jag samla ihop de arbetsuppgifter som återstår och sammanfatta planeringen för det som kommer efter ledigheten. Mentalt har jag redan gått lite grann på semester. Jag har tillåtit mig att ha semesterkänsla fast jag jobbar. Skönt att ha den möjligheten. Jag får bara passa mig så att semesterkänslan inte blir så stark att jag glömmer bort att passa tiden och hålla ordning på de löpande uppgifter som fortfarande pågår.

Det är lite väl lätt att gå över på sommarschema och få känslan av att dagarna är flytande och oändliga.

Efter den lediga tiden väntar en rolig och ganska intensiv hästsäsong. Det ser jag verkligen fram emot. Samtidigt känner jag en viss bävan inför det där med tiden. Jag har en flaskhals där. En efterfrågan som tiden helt enkelt inte räcker till för att möta. Det är angenäma och tacksamma bekymmer eftersom de möjliggör så otroligt mycket för mig, men likväl finns flaskhalsen där. Jag kan inte ha alla kurser jag vill, tacka ja till alla förfrågningar vi får eller ta emot fler elever om det ska fortsätta vara hållbart. Och det ska det ju, annars blir det inget av något.

Jag jobbar vidare på en utbyggnad av övningsbankerna och ett större onlineutbud. Inget kan överträffa verkligheten, och onlineträning och rådgivning kan aldrig ersätta ett personligt möte på plats. Men det kan kanske komplettera. Öppna för fler möjligheter och ge bättre tillgänglighet till träningstankar och övningsupplägg.

För egentligen är det så att nästan allt det teoretiska jag går igenom och allt jag pratat om på kurser och lektioner redan finns nedskrivet där. Som ett tjockt kompendium och en bred översikt över all träning och alla utbildningssteg vi gör med våra hundar för att förbereda dem för livet som väl fungerande apportörer. Och för att det är roligt, för att vi älskar att träna våra hundar, umgås med dem och utvecklas tillsammans. Together to get there har blivit vårt motto.

Tanken är nu att sammanfoga övningsbankerna med studieplaner, onlinemöten, coachning och frågestunder för att öka gemenskapen och bredda flaskhalsen en aning. Att ge tillgång till ett större utbud och fler möjligheter till träningstips och rådgivning, spritt över en större del av året. För fler.

Alla trådar ska bara knytas ihop nu. Jag ska landa allt fullt ut i huvudet, tänka ett varv till kring hur jag vill ha det och få ut medlemskapet på hemsidan. Det har tagit tid, det tar fortfarande tid och projektet går långsamt medan tiden går fort, som den gör när saker ska fixas på de lediga stunder som finns tillgängliga däremellan.

Men jag tror att det blir bra när det är klart. Online och nedskrivna texter kan som sagt aldrig överträffa det personliga mötet i verkligheten, men det kan komplettera. Och det är precis det jag vill att det ska göra.