It’s a long way to the top
Känner ni? Hur livet återvänder med våren, hur det porlar och far i källor som vintern dolt. Jag såg vårens första humla när den surrande förirrade sig ner i vår öppna kylväska och en nyfiken hund som stoppade nosen i myllret bland nyvakna stackmyror och sedan såg jag krokusen som blommar. Inga tussilago i vägkanten här än men kanske imorgon?.
Trots allt sjudande och porlande och allt det härliga med våren blir jag lite trött med. Vårtrött. Mest för att det frestat på att ha ny valp samtidigt med två tikar i höglöp och en bunt hanhundar i diverse ålder och mognadsnivå. Men nu när det över för den hör gången. det är tyst och stilla och grabbarna sover tungt efter en vecka på helspänn. Så det är nog mest trötthet av den anledningen tänker jag, för min del med. Fast det kanske räknas till vårtrötthet det med för våra tikar brukar löpa på våren?
Räven har varit här igen med jag känner mig lite osäker på om jag ska se det som ett vårtecken eller bara ett tecken på att våra fåglar och kaniner ligger illa till. För andra gången har den bajsat i vattenskålen utan för butiksdörren. Jag tycker det är höjden av fräckhet och funderar över vad det är för budskap den försöker förmedla. Kissat hade den gjort med. På de två bajspåsar jag omsorgsfullt knutit ihop och ställt utanför dörren för vidare transport till soptunnan. Givetvis upptäckte ha det först när jag tagit påshandtagen i handen för att gå och slänga dem och jag fick därmed stå ut med rester av rävpisslukten nästan hela dagen eftersom det är i stort omöjligt att tvätta bort. Irriterande.
Jag krokar loss valpen från trjans ärm och sätter mig tillrätta för kvällens sista kopp te. Självklart det med choklad. Valpen lägger sig tillrätta ha med, intill mina fötter. Han är en helt ljuvlig valp. Såklart. Vi har hunnit lära känna varandra rätt bra redan nu tycker jag, han följer mig som en liten skugga och är lite lagom försiktig och jag är glad för det så länge det varar. Förhoppningsvis länge. Jag har till och med lyckats få honom lite ”mammig” redan nu och det är jag särskilt nöjd med faktiskt. Den finns en tydlig ”du och jag” känsla mellan honom och mig som jag är väldigt glad över för jag har saknat den spontana delen i det med några av mina tidigare valpar. vad det blrin av det får vi se längre fram.
Första veckan med Tweed har vart fin, det enda minuset har varit en urinvägsinfekuon som ställde till det lite men jag uppmärksammande det snabbt och behandling sattes in i rätt tid so tur var. Lass har tagit över nannyrollen de senaste dagarna. Hon visade sig vara bättre för ändamålet än Lillie som tyckte valpen hade för vassa tänder och helst la sig uppe i fåtöljen för att ha överblick över situationen och den lille så Lillie fick ledigt. Lass leker mer, fostrar och leker och klarar att sätta stopp för vassa valptänder. Utmärkt med andra ord. Dessutom passade det bar just nu när hon löper och ändå inte kan vara med de andra hundarna. Hon är bra på väldigt mycket tänker jag, Lass, stabil och trygg i alla avseenden. En bra storasyster.
I övrigt har Tweed ägnat första veckan till att upptäcka världen och sitt nya hem. Den lilla gräsmattefläcken utanför dörren har utökats med gårdsplanen framför hundgårdarna och bort mot bilarna och han har vart med på baksidan och matat hönsen. Äventyret och ytan har utökats med några eter varje dag och det har räckt mer än väl. Han är ingen tuffing så det blir lagom med en liten bit i taget. Han har kommit in i våra rutiner väl tycker jag. Sover hela nätterna i bädden i hagen bredvid min säng, jag väcker honom på morgonen eftersom han sover längst. Bilåkning har det blivit med och han har kommit fint in i det också, än så länge åker han fram på golvet där jag i har full uppsikt och finns helt i närheten. förutom att det blir en trygg och bra start på bilåkningen blir det ett bar tillfälle att redan som liten lära sig acceptera gränser genom att ha får finna sig i att vara på golvet nära men inte i knät. Om ett kort tag kommer han åka i bur där bak tillsammans med de andra men vi tar den hör fasen först. Det brukar landa bra. I övrigt springer jag mest mellan valpen och dörren och moppen och jobbet så där som man gör med små valpar och ett par stunder varje dag sitter jag på golvet och leker med honom. Jag sätter mig mattan på hörnet med valpen i famnen med , kastar iväg en leksak eller rullar en boll och släpper honom så fort ha sansar sig en endaste liten sekund varpå han tuktar ut och apporterar och kravlar upp i min famn igen. Vi bygger ihop oss till ett team redan här, han och jag. Väge är lång med det men vi har ingen brådska, det tar tid att ta sig dit man vill och jag är helt okej med det. Vi fortsätter vår teambuildning på kvällarna med, lägger oss i soffan tillsammans och tar igen oss lite efter dagen. Det är fint.
