Jag längtar efter lugnet efter..

Sommarmorgon. Öppnar dörren och möts av slottskaninerna som har morgonmöte på gräsmattan. Kliver ner för trätrappen ut på naturstenen och håller på att snubbla över valpen. Ser att räven sitter på parkeringen tio meter bort och spanar på kaninmötet. Vi får ingen ordning på den här räven. Den har en mentalitet utöver det vanliga och en osund orädsla. Den kommer nog få betala för det så småningom.

Valpen noterar kaninsamlingen och går ut på gräsmattan för att kissa medan jag försöker fixera min grumliga morgonblick på räven och var den tog vägen i grönskan innan jag vänder om och går ner på baksidan med valpen i släptåg för att öppna upp för tjattrande morgonpigga hönor. En ensam trana ute fältet tittar på mig när jag hasar förbi i tofflor och morgonrock och jag tittar tillbaka och undrar varför den är ensam.

Jag ser fram emot att Lyras höglöp ska dra förbi. Jag tror det är på övergång. Det är så vansinnigt skönt när det vänder för även om alla sköter det fint så trängs det mängder av upprörda känslor hos i stort sett alla inneboende här nu. Valpen är oberörd såklart, förutom när han råkar gå för tätt inpå the Queen och får sig en åthutning, Besta och Lillie bryr sig inte något nämnvärt heller. Deras hormoner är för evigt nedsatta på låga nivåer och deras humör jämt och stabilt. Lyra som har hormonerna i behåll i allra högsta grad verkar förstå att åldern tar ut sin rätt och att det brinner i knutarna om det ska bli någon fortsättningen för hennes gener. Under ett obevakat ögonblick som bara varade att par sekunder vände hon och sprang hem på kvällspromenaden. Hem till grabbarna. Jag har väl aldrig vart ed om maken! Jag sprang som en idiot efter henne, ropande och gapande till ingen som helst nytta eftersom hon inte hör. Men man slutar liksom aldrig hoppas ändå. Trettio meter efter henne låg jag med en puls och andning på en nästan ohälsosam nivå. Livrädd att hon skulle möta en bil när hon vek av stigen ut på grusvägen. Risken att det skulle komma en bil just då var väl inte överhängande men fullt möjlig. Det gick bra. Det kom ingen bil. Fast jag kom inte ikapp henne förrän hemma på gårdsplanen svettigt och förbannad. Förgäves sprang hon med, för grabbarna hade gått med slottsherren till skogen.