Låt det blomma
Det blommar så fint nu, på väg mot högsommarprakt. Fingerborgsblommorna slår ut, rallarrosorna är på gång och grusvägens kanter är täckta av vilda sommarblommor. I rabatten har jag en storts malva, en lila rätt vanlig sort som har en otrolig växtkraft, den blommar för fullt nu. Nästan lika översållad med blommor som schersminbusken. Men den var inte så till en början. Den var trevande och släppte lite försiktigt fram en blomma i taget. Den gjorde så från starten när den var liten, tog lite tid på sig och den gör fortfarande så varje sommar. Så där så jag misströstande lite och trodde den sett sina bästa dagar och inte skulle bli så mycket mer. Men så blev det fart på den och nu blommar den ut som sagt, för fullt. Vilken blomsterprakt!
Så likt en ung hund tänker jag, hur de kan vara. Det där lite trevande försiktiga först när de träffar på någon nytt och den tveksamma känslan i mig och tvivlet över om mod och motivation i den unga hunden kommer räcka till. Att sedan se och uppleva hur de växer fram och blommar ut och så småningom blir till fullskaliga arbetshundar som tar sig fram i allt och överallt i jobbet. Det är nästan alltid den vägen det brukar gå, de blommar ut i sin egen takt efter hand om vi ger dem möjligheten till det och inte pressar fram. Tids nog blir de mottagliga för träningen och de större äventyren.
Tweed är typisk en sådan valp, eller unghund som han snart får räknas som. En av den sorten som startar lite trevande, har en viss försiktighet men blommar allt starkare efter ett tag. Han fick följa med till sjön för första gången idag, till ett av våra smultronställe inne i den stora skogen. Ett valpvänligt ställe. Där simmade han för första gången och det började som mycket annat med honom lite trevande med lite försiktigt plaskande i kanten utan att släppa botten med tassarna. Tills nyfikenheten övervann försiktigheten när Lad simmade iväg och slottsherren och jag klev ut i vattnet. Simmade bra gjorde han med, Tweed, snabbt och stabilt utan plaskande framtassar. Ingen simskola behövs för hans del, simtekniken och vattenglädjen har han med sig, det märkte vi nu. När han kom på att han vågade släppa taget och simma avancerade han fort, hoppade från klippstenarna och gav sig av tjugo meter rakt ut på öppet vatten. Kunde inte blivit en bättre introduktion för honom i elementet vatten känner jag, men hade han inte simmat idag hade jag inte gjort stor sak av det. Intalar jag mig i alla fall för jag borde verkligen inte göra det men jag skulle förmodligen gjort det ändå. Varit aning besviken och orolig och frågat slottsherren på vägen hem om han trodde det här skulle blir ett problem och vad som som kunde vara en bra åtgärdsplan och hur jag skulle gå vidare för att få valpen att simma. I vanlig ordning hade slottsherren svarat att jag skulle ta det lugnt och inte stressa fram något – för valpar simmar när de är redo för att simma.
Där är den där trevande blomningen igen tänker jag, den som får kraft och slår ut allt mer efter hand. I sinom tid.
