Livet … och döden
Begravning igår. Så många ledsna människor runt en som saknas. En sorglig och vacker stund i en fin gammal stenkyrka med närvaro, tårar och samhörighet mellan olikheter kring det mest obegripliga. Livet ändå, så mycket större än vad vi någonsin förstår.
Lucia idag. På en lördag vilket inte var fel alls för slottsherren och jag åt skinksmörgås till frukost sittandes i soffan med Luciamorgon från Visby på tv. Smått imponerad över mig själv som kom ihåg det i rätt tid på rätt dag och dessutom hade vörtbröd och skinka hemma. Mina två tekalendrar tycktes ha enats om luciadagens teupplägg för ut båda serverades te med saffran. I lilla kalendern hette det rätt och slätt Saffran. Det var svårt tycker jag, jag har lärt mig att tycka om saffran först på senare år men är fortfarande ingen saffransälskare. Det gick inte riktigt hem helt enkelt men nu till kvällen då det var dags för lyxkalenderns kopp Saffran & Chili gick det bättre. Antingen var det för att saffranste passar bättre på kvällen eller så berodde det på att det här teet var kryddat med apelsin, rosépeppar och en gnutta chili till saffranet så det slog inte igenom så starkt. Några koppar till av det här så kommer nog saffranste kunna bli en framtida julfavorit. Morgonen kopp blir inte betygsatt för jag kan inte ge teet rättvisa eftersom jag inte drack mer än en mun. Kvällens saffranste är definitivt en klättrare, det får en trea med plus i kanten men jag känner på mig att det är ett te jag kan komma att ge en femma i framtiden.
Mellan morgonen och kvällens te idag har jag hunnit med en fin kursdag med ett trevligt gäng och bästa Linnea som funktionär. Vi avslutade med glögg, skinksmörgås och i fika i värmen från kaminen inne. En fuskkamin i och för sig men värmer gott gör den. Med från kursen följer tankar om fortsatt närsöksträning, se till att hundarna håller sig kvar i området och att tänka på att störa deras självständiga arbete så lite som möjligt. Och att ha koll på vinden. Vinden, vinden, vinden, alltid vinden. Helt oavsett hur och om man tänkt använda sig av den så behöver man vara medveten om den, ha koll. Efter jobbet blev det ettårs kalas i det andra livet, bara att hoppa ur jobbkläderna och på med en kjol och slå in paketen. Paketinslagning är inte min starka grej och särskilt inte när jag känner att jag behöver skynda mig, som tur var räddade slottsherren upp det. Han är en rutinerad och tålmodig paketinslagare efter att ha hjälpt till med julklappsinslagningen i familjens butik förr om åren. En halvtimme senare var pappret avrivet av ivriga barn, känns lite som ogjort arbete att slå in men det är väl precis så det ska vara med paket och ettåringar med syskon.
Så mycket träning för de egna hundarna blev det alltså inte idag men igår tränade jag Pal och Besta tillsammans i höger och vänster med hjälp av en fyrkantsövning. Jag har gjort den på ”hemmaplan” tidigare, det vill säga de två rektangulära ängarna där jag byggt upp fyrkanten i olika steg men nu tog jag med mig övningen ut i en hagmark där vi inte gjort just det tidigare. I hagmarken är det lite kuperat och finns två stenmurar som behöver korsas. Jag byggde upp fyrkanten enligt det vanliga systemet så hundarna skulle känna igen sig i uppgiften men det blev en rejäl utmaning trots det. Tolv apporter senare var jag ändå nöjd med träningspasset och kände att båda hundarna tagit ett litet steg till i rätt riktning. Den här övningen från Övningsbanken var det jag gjorde. Imorgon kör vi igen.
