Lyra och snön
Lyra verkar tycka an snö är djävulens påfund, det och ösregn. Hon vänder på tröskeln om hon får chansen och slokar som en genomblöt katt när hon kommer trippande bakom oss andra. För längst bak går hon, i spåren efter våra fötter för där är det minst snö. Händer det däremot något spännande under utevistelsen, någon liten träningsuppgift eller om en fasan dyker glömmer hon bort snön. Åtminstone tillfälligt. På slutet av promenadrundorna glömmer vi av hennes snödeppighet för då hänger hin inte så brutalt längre utan ser rätt pigg och okej ut. Förts när i kommer in igen blir vi påminda om hur eländig hon tycker snön är för inne dansar hon över hela köksgolvet, får helt fnatt och gör glädjepiruetter och kastar sig upp i slottsherrens famn. Jag undrar om det finns ett tydligare sätt att säga till oss att hon numera är pensionär och inomhushund på heltid. Fårskinnsfäll och clubfåtöljj är det som gäller numera, gärna placerad i värmen från kaminen med överblick över resten av slottet. Dessutom tillägger hon att vi banne mig får se till att ploga och skotta ordentligt först om hon ska gå med ut.
De andra hundarna är inte lika finkänsliga som Lyra, inte på samma sätt som henne i alla fall, med snö och sådant. De älskar snön, blir helt vilda i den, rusar, kastar sig och gräver i den. Men en skillnad med hundflocken i snön blir tydlig jämfört med tidigare, för nu när vi inte har någon golden i gruppen längre har vi ingen som rullar sig och gör hundsnöänglar som vi alltid hade förut. Det ska vara en golden till det för ingen av våra labbar eller cockrar kan rulla sig i snön på det sättet som våra golden gjort.
Snön rör om lite på flera plan som vanligt, det är inte bara hundar som blir ystra, de är snö som kilar in sig i glipor så dörrar fryser fast, snö som lägger sig över fåglarnas matplatser och yrde in i hönshuset eftersom vinden låg åt ”fel” håll när det snöade som mest. det är snö i vägen för kursdeltagare när de ska ta sig hit och för mycket snö på delar av marken för att träningen ska bli bra. Fast det är ingen snö att skapa från bilarna för vi har en ny carport! Tänka sig. Jag får gräsligt mycket träning i att acceptera och gilla läget och mer ledig tid att njuta av. Ofrivilligt ledig tid och lite onödigt nästan för jag är rätt så nöjd med julledighet nu. Den här snabbt uppkomna januariledigheten får jag se som en bonus och möjlighet att komma ikapp med lite andra saker. Tusen projekt i skallen att bearbeta bland annat, bokföring att slutföra och starta om och ett fint antal mail med frågor om kurser och övningar att sätta tänderna och händerna. Sysslolös är jag inte så jag ska nog kryssa mig igenom den här extra ledigheten med sinnet i behåll och bromsen hårt åtdragen vad gäller nya projekt.
