Mitt hjärtas lust mitt självförsvar
Tåget rullar igen. I rätt riktning. Energin kommer tillbaka och solen skiner. Jag klagar lite hos min schemaläggare fortfarande bara, ber henne ödmjukast se till att lämna lediga luckor i kalendern även den här tiden på året. Hon lovat bättring och bättre planering men jag är osäker på om hon kommer att komma ihåg det till nästa år, till den vårsäsongen. Som vanligt blir hon nog lite väl optimistisk av årstiden och ljuset. Det är inte hållbart dessvärre och eftersom hållbarhet är ett av mina ledord får det blir skräpning på den fronten. Det är väldigt fint att driva enmansföretag och sitta på alla roller själv men det har det sina (små)nackdelar stundtals. Fast bara ibland, nästan alltid passar det mig utmärkt men det finns förbättringspotential i vissa delar Just nu önskar jag mig en schemaläggare(en förnuftig), en sekreterare, en konferens med övernattning och after work med arbetskamrater. Det som saknas mig vägdes dock upp rätt bra med en fin ”at work” med ett härligt gäng på Boda i vårsolen igår. Ni vet, det vanliga, fina hundar, härliga människor, bästa Linnea som arbetskamrat och god lunch. Årets första rabarberpaj till eftermiddags fikat med. Wow! Tack för den Anna.
Valpen är vild. Har skrivet det förut skriver det igen. Han är i överkant ikväll tycker jag. För min sinnesro. Jag vill sitta ner och ta det lugnt. Han har helt andra intressen. Det fina med det är att han helst vill ha med mig på ett hörn i det han gör och det är ju ändå trevligt och tacksamt tänker jag. Fast hans energi. Suck. Jag tittar på den söta valpen och skyller mig själv. Tack och lov för övriga flockmedlemmar, de gör en stark insats och är min räddning. Just nu är det Lad som får ta sig an sin lillebror tillsammans med oss. Han leker och fostrar tydligt och är inte rädd för att säga i från när det behövs. Och behövs gör det i det här fallet. Självklart lägger vi inte över hela ansvaret på Lad, vi finns i närheten, övervakar och styr upp när det behövs.
Solen och värmen tillåter grillkväll på altanen med en öl och blicken växlande emellan utsikten över fälten och laptoppen skärm där jag skriver i kvällssolen. Att skriva är magi. Min magi. Så mycket jag räddat upp, sorterat ut, filtrerat bort och upplevt genom att skiva ner ord efter ord. Med penna i block eller på datorn. Det enda felet med det är att jag skulle vilja ha ännu mer tid till det. Skrivandet. Jag skriver gärna samtidigt som jag lyssnar på musik numera med, det blir en extra dimension av skrivandet då även om jag kanske gör en sak i taget allra bäst. Troligen. Jag har en ny musik favorit ör övrigt. Hannes Aitman. De countryrock inspirerade låtarna och hans röst, wow! Just nu hoppas jag på att han ska spela in en låt tillsammans med en av min andra nyfunna favoriter, Maja Francis, tänk de två tillsammans, hennes ljusa röst tillsammans men Hannes mörka. På tal om magi menar jag. För det bara måste det blir av det.
Tränade Pal en stund efter jobbet. Han och jag, jag och han. Vi har något extra, jag känner det starkt. Tvåsamheten. Fast jag får fortsätta jobba på för att hålla ihop teamkänslan för han vill mycket och jagar starkt, och det går fint utan min inblandning med tycker han. Där är vi inte helt eniga. Tre memorielinjer idag, med ordentliga terrängskiften kompletterade med två markerade gummibollar med fördröjning. Efter det en sväng ner till vår lilla damm, den jag kallar ”pölen” för den är stort inte mer än en pöl, en linje med en landsträcka, över pölen och upp på andra sidan. Samma väg tillbaka. Tre repetitioner på den. På sista som var rätt långt upp på land på andra sidan ville han gena hem i kanten på pölen istället för att simma samma väg tillbaka. Jag räddade upp det med ett stopp och en inkallning. Lägger det i minnesbanken som påminnelse om att jobba lite extra med det innan jag sätter igång vattenträningen ordentligt. Härligt att dne tiden är här nu.
