Murky water
Så kom det då. Regnet. Äntligen måste jag nog säga även om jag ledsnar på regn väldigt fort. Men just nu är det skönt med lugnet och teet och Harriet Nauers röst i det avkopplande strilandet. Har ni hört henne, Harriet? Väl värt en lyssning.
Absolut bästa tajmingen med regnet för vår del med. Två minuter efter att vi tagit oss tillbaka till bilen efter avslutat eftersöket på andjaktens sista såt träffades vi av de första dropparna. Kunde inte blivit bättre. Sedan regnade det hårt och rätt vildsint hela vägen hem men det mörkret vi inte mycket av i bilen. Lyx att komma hem med torra hundar och torr utrustning och välkomnas av duggregn, vattnade blommor och nästan full vattentunna. Får se om vi lyckas med samma utmärkta tajming på morgondagens jaktdag. Kan ju alltid hoppas.
Glad för mina hundar idag. Alltid glad för dem i och för sig men det blir lite extra med de känslorna under jaktdagarna. Har väl inga sådana där superprestationer eller spektakulära apporter på näthinnan från idag men jag har bilden av en stabil helhet. Stadiga, tysta och tillsynes lugna spelar de med i jakten, följer mig och skyttarna och fåglarna som fälls. Väntar tålmodigt på sin tur och respekterar varandra när jag väljer ut en av dem för en lämplig uppgift. Nästan hela tiden eller hur Besta?
Hittills har jag valt att ha dem både med på alla såterna, vi blir ett bra team tillsammans och jag kan låta Pal fortsätta utvecklas och skaffa mer rutin med de apporterna jag tycker passar medan jag kan använda Besta till ”allt”. Pal fick nya bra erfarenheter idag när han skulle leta upp en dåligt markerad skadskjuten and i det täta rörflenet och stötte upp två fasaner och en rapphöna i samma område. Det ställde till en det en del, han fick(efter vad jag tror) svårt att reda ut de olika vittringar och ”hitta rätt” i den täta vegetationen bland vittringarna. En svår och krånglig situation. Anden kom in efter mycket möda och stort besvär och jag vill tro att det spär på hans jaktliga erfarenhetskonto rejält. En del vatten arbete för dem båda i grumliga dammvatten med, i kanternas vass och vegetation en bit ut och så några raka linjer rätt ut på det öppna.
Efter jakten tog jag en runda med Tweed i ytterkanterna av jaktmarken och vidare upp i skogen. Ingen träningsrunda utan enbart en förberedande ”känna på miljön” runda. Nyttigt för den lilla cockern som kan bli lite överväldigad av nya upplevelser och äventyr. Det blev han idag också, i nya marker och med vinden med fågelvittring i nosen var det mycket spännande att ta in på en och samma gång. Nyfiket tog vi oss fram i marken och avslutande senare med att möta upp slottsherren och Wirre då de kom tillbaka från eftersök med några nyskjutna änder. Skitkul hälsar Tweed. Wirre med för den delen, han som fick följa med slottsherren och bössan på sitt allra första egna eftersök
