Att bida sin tid
Moder jord bjöd på en mellandag igår. Regn. Tretton grader och vind. När tjugo grader kallare än dagarna före. Det är kontrasterna som gör det tänkte jag när jag tog hundarna på en lång sval morgonpromenad. De tvära kasten. Skönt att kunna trampa på och gå en längre runda utan att svetten lackade i pannan efter tvåhundra meter. Givetvis kommer jag tröttna på regnet redan efter en dag och längta tillbaka till sommarvädert. Det är väl just det som gör det tänker jag. Variationen, omväxlingen och att aldrig riktigt vet med vädret.
Med vind i håret och regnet i ansiktet gick jag med raska steg över de stora fälten där rapsen nyss blommade. Sedan skogens lummighet med skydd från regn och vind sträckan hem. Hundarna och tankarna fritt runt mig, fritt fast under kontroll och ändå nära, jag kan ge dem den friheten eftersom jag vet och lärt att hålla den tillräckligt inramade för att inte ställa till något. Gäller både hundar och tankar. En hel lång, tyst och stilla helt störningsfri morgonpromenad att bygga dagen på. Bästa starten.
Den fortsatt regniga och svala dagen passade mitt gardersobspyssel och inomhusstädningen bra. Skänt att kunna röja, sortera och städa i en temperatur avsedd för ändamålet. En tur till tippen blev det med, med bilen fylld av bortrensat och pappkartonger från etthundraåttiotre kila garderob. En hel del wellpapp att återvinna. Så nöjd med att få ordning på både hall och kontor och lyckas skapa lite bättre struktur och överskådlighet över den tillvaron. Mer lättstädat blir det med och förhoppningsvis lättare att hitta det vi söker nr vi behöver det. Nu eftersträvas bättre struktur på hjärnkontoret med, måste ta ta i det känner jag och hitta något som blir hållbart i längden. Växla ner för att växla upp så att säga. Långsiktigt. Hälsomässigt och i kvalitet. Några steg i den riktningen är redan tagna men fler behövs. Livet som hundföretagare är som vilken företagsutveckling som helst tänker jag, det börjar ofta lite
trevande i uppbyggnadsfasen, tar lite tid att forma sin grej och låta den växa bit för bit innan det trots det ändå övergår i någon sorts rivstart i flera riktningar i sann verksamhetsanda och efter en tid är det dags för reflektion, eftertanke och analys över vilka grenar som bär, var fokus bör ligga och hur man bäst jobbar vidare framåt utan att tappa kreativiteten. Lönsamheten är en oundviklig del av det hela med förstås, utan den blir det inget av något så den finns med som en av de viktigaste grundstenarna. Den ligger där i grunden, tillsammans med, kreativitet, hållbarhet, hälsa och vidareutveckling.
Jag har mina grundstenar i hundträningen med. De är väl ungefär desamma som i företagandet men den men lönsamhet byts ut till glädje. Jag vil att träningen med hundarna ska vara ren glädje och det känns som jag lyckas rött bar ned det. Att träna mina egna hundar ä något av det allra roligaste jag vet. Självklart går inte allt bar alltid och jag går inte omkring och ler brett hela tiden. Men i stora drag r det glädje och en energikälla att få träna tillsammans med dem. Därför är det också så viktigt att hundarna och jag stämmer ihop, att våra personligheter matchar varandra så vi strövar mot samma sak och har ett samarbete där vi jobbar i samma riktning och har förutsättningar att göra ett bra jobb tillsammans. Together to get there. För att hamna där krävs såklart att man jobbar för relationen, bejakar varandra och ser till att båda parter trivs med jobbet och med varandra.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter i det här för det är så sjukt mycket som ligger just där. Men så finns det andra sidor av det med, alla relationer blir inte topp, är man för långt i från varandra i vilja och målsättning blir det tungrott om man ska dela livet tjugofyrasju året om. Ibland behöver det göras något åt även om många hundförare inte tycks vilja se det. Ibland känns det som att det verkar betydligt lättare att inse att relationen till ens mänskliga partner inte är bra och ge upp den än att komma fram till att relationen till hunden inte är hållbar. NU handlar det är ok hundar så det blir inte samma sak förstås men det finns likheter. Vi kan inte lägga allt på träning, även om mycket ligger där, och tänka att allt ska bli bra bara vi tränar hunden mer, tydligare och ställer högre krav eller vad det kan vara. Ibland är vi bara för olika, vill olika saker och strövar mot olika mål. Jag tänker på glädje igen. Känner du inte glädje i jobbet när du tränar din hund, blir det mycket konflikter och irritation och känsla av ett jobb som måste göras när du går ut för att träna gör något åt det. Ändra din inställning, ta en rejäl paus och bida din tid eller byt hobby eller hund. För bådas skull.
Det gäller i hög grad för mig själv med, för mig som liksom en hel del andra andra jobbar med sin hobby och har flera egna hundar gäller det att vara vaksam över att inte träningen av de egna hundarna blir ett jobb och ett måste. Det ska vara en glädjefull inspirationskälla utan press som fortsätter utveckla mig som individ, och hundtränare och i och med det ger mig fler verktyg och mer erfarenhet att dela med mig av i mitt jobb med andra hundägare. Låter väl ambitiöst i överkant kanske men något åt det hållet i alla fall. Någonstans där vill jag vara.
