”No need to hurry. No need to sparkle. No need to be anybody but one self” – Virginia Wolf

Jag känner mig så väldigt glad för lilla Tweed. Han är som en röd och vit reinkarnation av bruna Mer. Det vill säga han kunde inte varit bättre. Med en liten tå ögonvrån ser jag tillbaka och framåt i samma svep. Det kan blir bra det här. Det här med. Förutsättningarna finns, käsnlan är rätt.

Det blev after work den här fredagen med. En tur till en skogsjö med ett gäng hund och ett träningspass i vattnet. Det gäller att passa på. Förena nytta med nöje och sinnesfrid i stillheten i skogen. Efteråt grill i solnedgången på slottets baksida med nöjda hundar och en vild valp. Passar på som sagt. En lista med countryrock i högtalarna och en frisk fläkt i håret av den blygsamma majvinden med.

Veckan har varvats med kurser för olika grupper, yngre hundar och äldre hundar, mer erfarna förare och nybörjare. Hundförare som tränar sig första retriever och med intresse och ödmjukhet ger sig hän till hunden och den nya hobbyn, andra hundförare som har rutenen och erfarenhet och finslipar på detaljer och justeringar. Lite klurigt att hitta rätt nivå emellanåt, för mig när jag ska ge råd. Hänsyn ska tas till hunden som individ, till förarens kunskap och till ekipaget som helhet. Ibland är det så mycket jag vill säga och förklara men det finns en gräns för hur mycket mottagaren klarar att ta emot och sortera på en och samma gång. Jag försöker förmedla i små doser så det ska bli någorlunda hanterbart för de lite nyare. Just det upplever jag rätt svårt. Doseringen. För mig som lever bland begreppen och hundarbetat dagligen och gjort i så många år är det land svårt att se det med en nybörjares ögon så informationen blir lätt i överkant och en aning obegriplig. Jag jobbar ständigt på det, pedagogiken och förmågan att förmedla rätt information i rätt stund. Det handlar om tajming här likaväl som det gör emellan förare och hund. Ge rätt input i rätt ögonblick för att hund och eller människa ska kunna känna ”aha” och lyfta med det.

Med de yngre nyare hundarna och förare har jag haft ett tydligt sådant ögonblick den här veckan. Där vi alla lyfte. Ett par ögonblick där allt fungerat. Jag skriver ögonblick för det är vad det var och är. Korta stunder där flow kommer övre träningen och kommunikation och alla når varandra samtidigt. Det är inget som händer tjugofyra sju så att säga. I det här fallet en spänd och lite nervös ny förare med en ivrig, smått explosiv hund beredd att ta in hela världen i ett och samma galoppsprång. Förarens kropp från spänd och osäker från avslappnad till inbjudande i samma sekund som hunden gjorde rätt vilket hunden direkt svarade positivt på. Sådan små tillfällen, ögonblick och korta stunder där information, tajming och känsla går hand i han lär verkligen de som lyfter mina arbetsdagar extra. Bekräftelsen av det jag försökt förmedla faktiskt når fram även när det kan te sig nära omöjligt i flera lager. En avgörande del i det är alltid tiden, det tar tid att få fram ett budskap, det tar tid att ta in, tid att förstå, tid att lära, tid mogna och tid att omsätta. Det finns en andledning till att man som barn går i skolan många år, att informationen upprepas och att utbildningar är förlagda över flera terminer. Man lär sig inte träna hund med hjälp av ett par coachingtimmar eller intensivkurs över en helg lika lite som man lär sig instruera och förmedla efter en distansutbildning över en termin. Det behövs mer. Mer av det praktiska görandet, mer hundar, fler människor oändligt många fler timmar i fält, reflektioner över skeende, rymd, kreativitet och möjligheter men framförallt hängivenhet till processen med en stark önskan om att fortsätta utveckla förståelsen emellan människor och deras hundar.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du vår användning av cookies. 

Rulla till toppen