November
November har börjat snällt, milt och mjukt. Lite gråmulet och regnigt för all del men med solglimtar som lättar upp emellanåt. Jag gillar det milda och det lite murriga just nu. På med en tjockare tröja och mer te i muggen. Än så länge är mörkret okej med, till och med lite mysigt. Men det går väl an för mig att säga som kan vara ute hela dagen i alla de ljusa timmarna som finns att tillgå om jag vill. Så är det inte för alla såklart. Det är mer av mörkt när de går till jobbet och mörkt när de slutar och kommer ut igen. Otroligt trist. Det enda trista här är att jag överansträngt mina hälar och fötter så jag inte kan gå så långt och så mycket som jag önskar. Vila är rekommenderat men näst intill omöjligt med mitt jobb och dessutom fruktansvärt tråkigt. Fast just nu är det nödvändigt så jag sparar in så många steg jag kan, möblerar om lite i jobbschemat och försöker att inte låta mig stressas över det. Jag har beställt ett par bra kängor med, som ska ersätta mina stövlar som är lite av boven i det här dramat. Jag har haft sjukt många stöveltimmar i september och oktober och det har fötterna inte uppskattat. Bra stövlar med bra sulor är det men det har inte räckt till i alla fall. Lite tur i oturen är det ändå att det är november och lugnare nu så fötterna för en rimlig chans till återhämtning.
Jag har planer på att använda delar av november till spanielträning med, när fötterna repat sig något. Fick en lite oväntad men inspirerande tanke om att starta Till på fältprov innan säsongen är slut. Jag har en hel del att hämta hem i vår träning innan det är aktuellt men tanken känns lockande. Hon har verkligen fart och stil när hon söker och kan jag bara lyckas hålla ihop min del i ekvationen kan det bli riktigt bra. Inte helt enkelt kanske men inte heller omöjligt. Vi får se, det går ju an att sitta och drömma med fötterna på fotpallen. Verkligheten har en hemskt bra förmåga att hinna ikapp mina drömmar innan jag hunnit verkställa dem men det är fortfarande några månader kvar av provsäsongen så omöjligt är det inte. Jag har haft några korta sökträningspass med henne de senaste dagarna. Bara hon och jag i marker med vittring utan stötar vilket i och för sig inte skapar den där heta situationen som får oss lite att tappa fattningen mellan varven men det har varit bra ändå. Jag tänker att de passen där vi är “vi” och känner känslan av flow i det vi gör är minst lika viktigt som de hetare träningspassen där jag får chans att rätta till det som tenderar att gå över styr. Vi behöver båda delarna alltså, få känna flytet och tillfredställelsen när allt fungerar i kombination med “rättatillpassen” där jag mer eller mindre önskar att hon ska göra lite fel så jag får chans att visa och vi kan “göra om och göra rätt”.
I övrigt använder jag november så här långt till att plugga och att fortsätta planera kursvåren. Tänk så svårt det är med lagom och att få till den där evinnerliga balansen emellan allt. Jobb och fritid, tid och pengar. Och avvägningen emellan vad kunderna vill ha och vad jag vill (och kan) leverera. Det är verkligen väldigt kul med planeringen, med idéerna och ambitionerna men en aning jobbigt också. Särskilt i det skedet jag är nu när alla idéer och uppslag trängs inne i huvudet och inte har kanaliserats ut i görandet och fastnat på pappret än. Men det kommer. Kanske redan imorgon. Jag har en mobilabonnemang säljare som jagar mig med. Han har ringt så många gånger att mobilen nästan gått varm. Jag svarar inte förstås, har svårt att hantera inbitna säljare vi telefon. Känns alltid som att informationen smattrar fram i hundratio knyck och det ska skrivas på innan vi pratat klart och jag får lust att be dem dra åt h..vete. Så jag har avvaktat, tänkt att den envisa troligen hör av sig med ett mail ifall jag inte svarar så kan vi ta det därifrån. Mail ger mig betänketid och det behöver jag ha. Jag kunde svarat en gång och sagt nej direkt men till saken hör att jag vill och behöver förlänga mitt mobilabonnemang så det vore dumt att säga nej omgående. Men jag behöver få göra det i min takt. Nu visade det sig gå väldigt snabbt via mail med , för mycket riktigt kom det ett och plötsligt dök det upp ett dokument att signera innan vi kunde fortsätta, bara att trycka på gröna pilen och rulla längst ner och skriva på skrev han obekymrat. Jag klickade grön pil och rasslade galet fort till påskrifts raden. Jag tror inte det är en avsikt att luras men det verkar sannerligen finnas en avsikt i att allt ska gå så fort att man inte hinner fundera över vad man skriver på. Är det bara jag som alltid känner mig lite lurad i sådana här affärer? Misstänksam. När den gröna bilen blixtsnabbt skickade ner mig till påskrifts raden skrev jag inte på. Jag väntar. Behöver sova på saken tror jag bestämt. Varför måste allt gå så snabbt hela tiden?
Namaste.
